Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Uppgifter till de skriftliga proven för studentexamen v. t. 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 44 de skriftliga proven för studentexamen v. t. i917
victa bello Messene exposcentibus Achaeis noxios dedidit, ossaque
reddita Philopoemenis sunt et sepultus ab universo Achaico est
concilio omnibus congestis honoribus. A scriptoribus rerum
Graecis Latinisque tantum huic viro tribuitur, ut a quibusdam,
velut ad insignem notam huius anni, memoriae mandatum sit,
tres claros imperatores eo anno decessisse, Philopoemenem,
Hanni-balem, P. Seipionem.
Philopoemen -menis, akeiska förbundets fältherre.
Messene -es, Messeniens huvudstad.
Uppgifter för uppsats på engelska eller franska för realgymnasiet.
1. Bartolomeinatten.
2. Någon av Snoilskys Svenska bilder.
3. En skolavslutning.
Uppgifter för uppsats på tyska eller franska för realgymnasiet samt
på tyska eller engelska eller franska för latingymnasiet.
1. En första maj.
2. Mitt barndomshem.
3. Skytterörelsen.
Tyskt översättningsprov för real- och latingymnasiet.
En sägen förtäljer, att man förr under månljusa nätter på
klippan Lorelei vid Rhen kunde få se en jungfru, som sjöng så
ljuvligt, att hon förtrollade dem, som rodde förbi, så att de glömde
styra sina båtar och fastnade på klipprevet. Pfalzgreven Ruprechts
unge son, som hört hennes skönhet prisas, intogs av längtan att
få se henne. Han sade, att han skulle gå på jakt, men tog i
stället en båt och rodde till Lorelei. Där kom jungfrun
plötsligen framsvävande med en krans, flätad av vass, i händerna.
Hon satte den på sina gyllene lockar, och den stackars prinsen
var snart ej mera sig själv mäktig. Han hoppade i floden för
att komma henne närmare och sjönk i djupet.
Då pfalzgreven erfor detta, befallde han sina män att fånga
jungfrun. De begåvo sig i väg och funno henne sittande på
toppen av berget. Hon sporde dem, varför de kommo upp på
hennes berg. Då anföraren svarade, att de skulle fånga henne,
kallade hon på sin fader Rhen, och två böljor, liknande vita
hästar, kommo och hämtade henne. — Sedan hörde man väl
stundom hennes sång, men såg henne aldrig mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
