Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - O. Johnsson. Några ord med anledning av Vilh. Vessbergs recension av O. Johnssons »Nya tidens historia»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 8o
o. johnsson
synnerhet då den rör sig orn en mångfald av individer eller
stater. Men jag tillåter mig att till min högt värderade recensent
ställa den vördsamma frågan, huruvida han då icke funnit någon
fördel med de nationalhistoriska linjerna. Framstå icke stater
och nationer med denna anordning bättre som de personligheter,
de i verkligheten äro, och försvinner icke gärna personligheten
med en annan behandling? Här ligger den avgörande punktens
och den klara nödvändigheten att låta staterna leva det inom
sig sammanhängande liv, som de verkligen leva, har bestämt
mig — så absolut, att jag icke ett ögonblick tänkt på att skriva
min historia annorlunda, än jag gjort. Utan nationalhistoria intet
personligt nationellt liv! Och väl att märka: det personliga ät
det högsta i historien, och detta yttrande framstår såsom än mera
sant, om vi avse staterna som de historiska personligheterna.
Det blir rent av en falsk internationalism, om vi till den grad
urgera statssystemet Europa, att vi glömma personligheten
England, personligheten Frankrike o. s. v. Med all vördnad för
recensenten d:r Vessberg måste jag säga ifrån, att jag hade
väntat, att han i sin recension skulle låtit även denna synpunkt
komma till användning. A priori kan man mycket väl komma
till det omdömet, att nationalhistorien bättre tillvaratager den
personlighet, det i en lärobok för gymnasiet närmast är fråga
om, och även att elevernas intresse bättre kan väckas genom en
sammanhängande skildring av det nationella livet. Det synes
mig, som borde d:r Vessberg uppmärksammat denna synpunkt.
Därjämte vill jag framhäva som min mening, att de
inledande »grunddragen» väl icke gärna kunna vara så
betydelselösa, som recensenten synes förmena. De giva ju, vad man
plägar kalla riktningarna inom den europeiska historien och tjäna
sålunda direkt systemet. Vid repetitionen och den strängare
läxläsningen av dessa inledningskapitel torde eleverna lätt nog
kunna närmare påvisa dessa riktningar i olika stater och sålunda
genomvandra systemet.
Till slut vill jag bedja recensenten övertänka ännu en sak.
Alla begrepp äro relativa, och i all synnerhet är detta fallet med
de politiska begreppen. Naturligtvis vet jag, hur klent det var
ställt med folkets, med massans politiska makt i 1700-talets
England, men det hindrar väl icke, att maktens övergång från
konungadömet till mer eller mindre breda lager av folket var
en demokratisering. Man må gärna kalla både tories och whigs
för aristokratiska partier, men i jämförelse med Tudorers och
Stuartars England samt 1700-talets övriga Europa var 1700-talets
England onekligen demokratiskt. För sin tid var England ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
