Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - John Lundberg. Några enkla kvantitativa försök för femte klassens kemi-laborationer - 1. Försök med svavel och järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 2
30 2 john lundberg
att få något så när hyggliga resultat. Ett försök kan vara
på alla sätt förträffligt, utfört som demonstrationsexperiment
med därför avsedda apparater och av en van experimentator.
Det kan därför långt ifrån säkert vara lämpat som försök
vid lärjungelaborationer. Redan ett i och för sig så enkelt
experiment som den s. k. vattensönderdelningen med elektrisk
ström är odugligt för detta ändamål, emedan det bleve för
dyrbart att anskaffa tillräckligt antal platinaelektroder. För
femteklasslaborationerna måste man sätta ned fordringarna
och låta sig ledas av satsen: ju enklare, desto bättre.
Här nedan några anspråkslösa bidrag till samlingen av
dylika enkla försök. Tycker någon, att de äro för många
för att medhinnas jämte alla de oundgänliga kvantitativa, så
går det ju an att göra uteslutningar; skulle åter någon anse
dem för få, finns mera att välja på t. ex. i Bohlins Lärobok
i Kemi för realskolan (specielt försöket för utrönande av luftens
sammansättning, n:r 23. å sid. 24, som med de enklaste
tänkbara medel — ett vanligt provrör med en utanpå
detsamma med vax fastsatt millimeterpappers-remsa — ger
mycket goda resultat) och i Tom Moll: Kemiska
laborationsövningar för realskolans femte klass.
i. Försök med svavel och järn.
I ett vanligt provrör blandas litet järnfilspån med
svavelblomma. Blandningen skakas med vatten. Man ser, hur
svavlet och järnet avsätta sig var för sig i olika lager, då
röret fått stå en stund. (Man kan även låta eleverna draga
en magnet genom den torra blandningen och se, vad då sker.)
I ett annat provrör blandas åter järnfilspån och
svavelblomma (lämpligen 5,6 gr. av förra, 3,2 gr. av senare slaget).
Provröret förses med en kork, genom vilken går ett c:a 4 dm.
långt, smalt glasrör. Provröret med innehåll, kork och glasrör
väges. Det insättes sedan i ett stativ och upphettas, till dess
massan börjar glöda. Upphettningen kan då upphöra;
glöd-ningen fortskrider likväl genom hela massan. Efter avsvalning
väges ånyo. Man finner vikten oförändrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
