Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Johan Nilsson. Läroverksstadgans § 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄROVERKSSTADGANS § 41
41
tidigare stadium träffa ett lagenligt och lyckligt avgörande
beträffande ifrågavarande lärjunges kunskaper och
intellektuella möjligheter, men man får betänka, att en lärjunge
enligt läroverksstadgans bestämmelser måste flyttas från tredje
till fjärde ringen, även om han utöver de medgivna
underbetygen har B— i varje ämne, d. v. s. med ett betyg, på
vilket han ofelbart underkännes av censorerna, om det
återkommer i studentexamen. Det är också enligt min mening
just denna förkastliga flyttningsprincip, som förklarar, att
icke alla fjärde ringens elever lyckas avlägga studentexamen
på normal tid.
I överensstämmelse med paragrafens formulering har nu,
som jag redan antytt, rektor vid åtminstone ett läroverk ■—
utan att inhämta kollegiets mening, så självklar ansåg han
saken vara — givit lärjungar i fjärde ringen tillstånd att
fortsätta sin skolgång, ehuru de redan tillhört denna ring i
två år. Vid ett annat läroverk avvisade däremot rektor
under hänvisning till just § 41 en lärjunge, som befann
sig i samma predikament, och då lärjungen i fråga hos
Överstyrelsen anhöll om tillstånd att fortsätta sin
skolgång, tills han lyckats avlägga studentexamen, avslogs
denna ansökan. Även om det ej är lätt att inse, vad
uttrycket »andra giltiga skäl» måste antagas innebära, kunna
väl orden »såvida icke kollegiet prövar sjuklighet eller andra
giltiga skäl böra föranleda undantag» knappast anses
medgiva resp. kollegier rätt till ett rent subjektivt avgörande av
sådana fall som de ovan relaterade. Redan i och för sig
förefaller det ju föga tilltalande, att det i tvenne fullt
analoga fall träffas så olika avgöranden. Måhända ansåg sig
Överstyrelsen vid sitt avslag följa gammal praxis. Det är
väl emellertid knappast troligt, att de förr säkerligen ytterst
få fallen av här berörd art kunnat giva upphov till ett visst
bestämt förfaringssätt, i synnerhet som motsvarande
paragraf i tidigare stadgor, t. ex. de av den 1 november 1878
och den 29 januari 1859, är lika oklart formulerad och
därför tydligen redan tidigare kunnat ge anledning till samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
