Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Sven Em. Ohlon. Enhetlig framställning av elektromagnetismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENHETLIG FRAMSTÄLLNING AV ELEKTROMAGNETISMEN 207
banors inverkan på varandra. Behandlas området enhetligt på
detta sätt, förutsägas alltså sistnämnda fenomen helt naturligt
och bli ej alls så svårfattliga, som t. ex. Molls framställning ger
sken av. Parallella strömmars attraktion eller repulsion kunna
med synnnerligen enkla medel och utan störande
biomständigheter påvisas enligt Grimsehls förslag på det sätt, att två
60 cm. långa och ungefär 0,5 mm. tjocka koppartrådar fästas
genom korkar på ett avstånd av ungefär 3 mm. från varandra.
Korkarna fastskruvas i ett vanligt stativ. Allteftersom
strömmarna i de parallella trådarna gå åt samma eller åt motsatta
håll, uppvisa trådarna attraktion eller repulsion i
strömslut-ningsögonblicket.
Har elektromagnetismen behandlats enhetligt på detta
sätt, framstå också induktionsfenornenen i en annan dager.
Då en rörlig elektrisk strömbana röner förflyttning i ett
magnetiskt fält, förklaras enkelt enligt lagen för verkan och
återverkan, att en mekanisk förskjutning av en del av en sluten
ledare i ett magnetiskt kraftfält skall ge upphov till en
elektrisk ström. Men denna ström måste i överensstämmelse
med energiprincipen vara motsatt den ström, som — om
endast strömmen funnes — skulle ge upphov till rörelsen.
På så vis sammanknytes förmedelst energiprincipen Maxwells
regel med vår övriga kunskap om elektromagnetismen. Jag
brukar sålunda vid inledningen av induktionselektriciteten
låta lärjungarna själva heuristiskt få härleda Maxwells regel.
Och deras slutsatser kontrolleras sedan experimentellt med
den i figuren avbildade apparaten. Vid A och C inkopplas
en galvanometer; N och S beteckna i detta fall polerna av
en elektromagnet. Försöksresultaten, då bygeln EF förflyttas,
framgå omedelbart av anordningen.
Lenz’ lag framstår således blott såsom en tillämpning
av energiprincipen å detta område.
Vill man kvantitativt studera induktionsfenomenet, kan
även detta ske med den omtalade apparaten.
Elektromagneten utbytes då mot två solenoider med många lindningar,
med solenoidernas axlar ställda vinkelrätt mot strömbanans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
