Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Einar Öije. Realitet och skolmässighet i matematiska problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 226
EINAR ÖIJE
ning elevernas hjärnor bragts att fungera rappt och med
precision utan anser tvärtom detta som en betydande vinst,
som det måhända tillkommer matematiken framför realskolans
alla andra ämnen att skänka, ja rent av såsom en av
matematikundervisningens ordinarie plikter, men det huvudsakliga
arbetet härmed bör vara undanstökat i och med avslutningen
av bråkläran i tredje klassen. Därefter bör man kunna
inskränka sig till att vidmakthålla, vad man vunnit, och den
vidare utvecklingen härutinnan bör gå tämligen automatiskt
i och med utvidgandet av vetandet över nya fält. I
problemlösningen får denna detalj emellertid ej göras central, ty då
begår man vald på ämnet. Ett problem skall vara ett
problem och icke degraderas till ett räkneexempel, som löses
genom mekaniska handgrepp. Ty vad nytta har eleven då
av arbetet med problemet? Det har ej medfört någon
fördjupning av hans förmögenheter, och för praktikens krav är
han ingalunda rustad. Det enda, som kan möjliggöra en
framtida praktisk användning av vad som inlärts i skolan, är
ju, att hjärnan skall ha gjorts kapabel att arbeta på egen
hand och själv utfinna metoder att tillämpa skolkunskaperna;
men då bör den i skolan ha fått vänja sig vid att arbeta
självständigt. En metod för bolagstal, en för vägproblem, en
för blandningsräkning o. s. v. hjälper ej långt; man kan ej
bära med sig dyrkar till alla lås.
Saken blir ej bättre genom att denna metod, rent
skolmässig som den är till sin planläggning och till sin syftning
på den stundande examen, plägar föra med sig en
skolmässig formulering av problemen, vilken ställer de elever,
som gjorts beroende därav, alldeles handfallna inför den
enklaste uppgift, som ej har den gamla kända typen, den
gamla vanligen formuleringen. Följaktligen även inför snart
sagt varje uppgift, som praktiska livet uppställer. Och nu
börjar jag komma till mitt egentliga ämne.
För några år sedan höjdes i tidningarna med särskild
styrka det sedvanliga klagoropet över studentskrivningarna;
det gällde denna gång bl. a. realisternas matematikskrivning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
