Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Nat. Beckman. Lärarnas rättsliga ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärarnas rättsliga ställning 263-
-avgörande hos Stockholms rådhusrätt instämma sin motpart
för smädligt skrivsätt. Men sådant sker icke. Om en skolprocess
till stor skada för skolans arbete pågått i åtta månader, så
föredrar en lärare av rätta arten att tiga och lida. Det innebär därför
ingen risk att smäda en lärare i sådan process. Men då processen
föres inför de personer, som ha hans befordran i sin hand, så är
dylikt smädande för vissa naturer mycket lockande. De processer,
som förts angående skoltvister, ha i mycket stor utsträckning
förts efter principen: Calumniare audacter, semper aliquid hæret,
»Smäda frimodigt, något fastnar alltid». Tänka vi oss i stället
våra berömda örfilsprocesser avdömda inför vanlig domstol,
så ter det sig annorlunda. Vi få väl antaga, att rektorn, som glömt
örfilsgränsen, måste böta, men böterna bli för »lindrig misshandel,
varav ingen skada följt», vilket väl förskyller fem kronor i böter.
Men om käranden tagit sig orådet före att upplysa rätten, att
rektor är olämplig för sitt ämbete, och att anskaffa intyg från
andra personer, att de äro av samma mening, då kan på yrkande
av rektor i samma process, alltså genom en enda skriven eller
uttalad sats, resultatet bli, att käranden och hans intygsgivare
för smädelse mot ämbetsman i hans ämbetsutövning ådömas
böter, vilka mycket lätt springa till vida större belopp än fem
kronor, exempelvis femtio. Ett par dylika utslag skulle betydligt
minska antalet av obehöriga anmälningar, resp. åtal.
Allt som allt är en överflyttning av domsrätten i de fall,
då verkligt straff av annan art än det disciplinära kan
ifråga-komma, alldeles icke till lärarnas nackdel. Det innebär tvärtom
en bestämd ökning i deras rättsskydd. Och man kan nog ge de
sakkunniga rätt i att här icke kräves någon speciell sakkunskap
av annan art eller omfattning, än en rådhusrätt mycket väl kan
antagas äga. En och ann’an gång kanske rådhusrätten skulle till
sin fördel kunna åberopa »ett av all sakkunskap oförvillat
omdöme», t. ex. om det gäller att bedöma den relativa vikten av
först a-ringarens örfilsgräns å ena sidan och rektors personliga
okränkbarhet å den andra. Ett utslag, enligt vilket, en örfil tiU
en första-ringare under alla förhållanden måste bestraffas, medan
första-ringarens åt rektor meddelade aga anses böra vara straffri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
