Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Otto Gallander. Experimentellt underlag för »Ohms lag för magnetism»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EXPERIMENTELLT UNDERLAG FÖR »OHMS LAG FÖR MAGNETISM» 5
finna att ampèremetervisaren rör sig med konstant hastighet
så länge galvanometerutslaget är konstant1, däremot
oregelbundet, då galvanometerutslaget är föränderligt. Det senare
är lika viktigt att påpeka som det förra.
Vid problemlösningen kan man lämpligen skjuta in ett
exempel, som visar, hur man kan evolvera
galvanometerutslaget i volt och vid ifrågavarande experiment hänvisa till detta
problem.
Tiden för att strömstyrkan i primärlindningen skall
ändras från ett värde till ett annat, under vilken tid
galvanometerutslaget är konstant, kan mätas med ett tidtagarur.
Det är tillräckligt att blott omnämna, huru dessa
bestämningar kunna utföras för att med det beskrivna försöket klara
upp följande definition på enheten för det magnetiska flödet:
generas vid sådana försök en volt i en ringförmig ledare, då
flödet på en sekund med konstant hastighet växer från noll
till sin fulla styrka, är det genom den av ledaren inneslutna
ytan gående flödets maximala styrka en weber.
Genereras så <Ê> volt är flödet <f> weber. Sedan eleverna
genom experimentet fått klart för sig, huru ifrågavarande
storhet kan mätas, fastslås förfaringssättet genom några enkla
sifferexempel.
Därunder inläres även den mest använda enheten för
flödet en max well eller en »linje» = io~8 weber.
För att visa, att orsaken till flödet, den
magnetomoto-riska kraften M, är proportionell mot antalet ampèrevarv, då
järn ej finnes i fältet, kan man linda några varv isolerad tråd
på en trärulle och lägga in dem som primärspole i
induktionsapparatens sekundärspole, vilkens klämmor äro förbundna
med galvanometern. Till primärspolen kopplas en
strömbrytare, en ampèremeter, en reostat och reglerbart motstånd
jämte strömkällan.
2 Medelst några tidtagarur (och sådana är det gott om i dessa
sportstider) kan detta objektivt konstateras. Då galvanometerutslaget
naturligtvis är oregelbundet i början, kan man sätta i gång sekundvisarne, då
strömstyrkan nått 2 A, och sedan stoppa dem vid t. ex. 3, 4 och 5 A resp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
