Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - Johan Samuelsson. B. Risberg, Livius, tjugutredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 2 1
men Bagges finnes i en sista upplaga av 1914. Vad som skiljer
Risbergs från de förutnämnda, är utförligheten i förklaringarna
och de täta hänvisningarna till skollexika, grammatikor och
parallellställen i föregående kapitel. Dessa förklaringar borde vara
fullt tillräckliga hjälpmedel för en lärjunge och göra »mojor»
obehövliga. Jag förmodar, att det är en förhoppning även härom,
soin ligger till grund för lektor Risbergs beslut att utgiva en
prosatext med så vidlyftiga förklaringar, att de trots den fina
stilen och rikligt bruk av förkortningar betydligt överstiga texten
i sidantal. Han nämner endast om sin önskan att göra lärarnas
vidlyftigare preparationer obehövliga. Dessa äro dock mindre
skadliga och kunna väl icke helt undvaras.
Utgivaren har först en inledning,. som innehåller en kort
men tillräcklig utredning av de puniska krigen med huvudvikten
på det andra samt en sida om Livius och hans författarskap.
Vad texten angår, synes utgivaren närmare än Bagge ansluta
sig till Weissenborn—Müller, t. ex. 9, 3 ; 12,10} även nagon gang,
då handskrifternas läsart kan försvaras, t. ex. 26, 7,
Kommentarerna äro goda och väl avpassade. Lektor
Risberg lägger särskilt an på att finna adekvata svenska uttryck.
Han hoppas, att detta skall vara tacknämligt även för en och
annan lärare. Av egen erfarenhet kan jag intyga, att jag ofta
haft hjälp av Risbergs anvisningar till »god svenska» i hans
skolupplagor av latinska skalder. Med skarp blick för det
»osvenska» i Livius långa perioder tröttnar icke Risberg i sina
kommentarer att anvisa utvägar till deras förenkling och
upplösning. Ibland tycker man, att det blir litet för mycket av det
goda, när kommentarerna påpeka, att man skall översätta part.
konj. och abl. abs. med huvudsatser i svenskan. Även annars
har det vid genomläsningen förefallit mig, som om en och
annan notis kanske varit för enkel eller för litet av behovet
påkallad. Mera sällan — och det är ju av större betydelse —
träffar man ett ställe, som ej erhållit nödig förklaring, t. ex. 41,4
ne cidus interventus. På grund av strävan efter knapphet i
uttrycket blir utgivaren någon gång otydlig, ehuru hans
översättningar visserligen ge god mening, t. ex. 2, 1 »trots det allmänna
fördärvet» och 3, n genus = »hans». 9, $ sit nihil sancti
översättes med »må det ej finnas» etc.; bättre Bagge, Frigell,
Lindström: »låt vara att, antag att».
I texten äro tryckfel — dess bättre — sällsynta. Jag har
stött på följande: 19,11 står citator, läs citatior: 27,9 står qua,
läs quae; 31, 2 står stipedium, läs stipendium; 49, 12 står ett
oriktigt komma mellan omnium och belli. I allmänhet anser recv att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
