- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Femtiosjätte årgången. 1920 /
79

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anmälningar och recensioner - Ivar Belanner. G. Bergener, Lärobok i affärslivets engelska

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2.6 anmälningar och recensioner



Efter detta rätt långa resonemang om bokens lämplighet i
allmänhet vill jag övergå till att granska den ur språklig
synpunkt.

I redogörelsen för ljuden och ljudskriften säges: »(e): kort
ä-ljud, ungefär som sv. e i ’penna’». Är det ej snarare = sv. e i
»sett»? Sweet likställer det med första ljudet i diftongen (ef),
vilket näppeligen kan jämställas med vokalljudet i sv. »penna»,
som i sv. grammatikor (Sundén) rubriceras som ä-ljud och i
Akad:s Ordförteckning också tecknas med ä; Lyttkens-Wullf:
(pärfia2). — y>(au): ett a-ljud [bakre 1. främre?] följt av u>\
Skall väl vara (u)P Detsamma gäller (ou): långt [?] å-ljud [öppet
1. slutet?], följt av ett mycket kort u». — Är första ljudet i (e{)
»ett långt e-ljud»? I somliga fall förstår man ej, vilket ljud
förf. menar. De fonetiska tecknen för ljuden borde alltid stå
inom ( ). — I allmänhet borde ljudläran skrivits litet mer s. a. s.
vetenskapligt på samma gång som populärt för självstudium.

Vi övergå till ljudskriften, som löper jämsides med de fem
inledande sidorna. Visserligen säger förf. i förordet:
»Angivandet i varje fall av r-bindning har ansetts överflödigt», men den
borde ha angivits överallt, dels emedan en ljudtrogen text
bör återge alla ljuden, dels emedan lärjungen ej själv kan
avgöra, om orden äro så nära syntaktiskt förbundna, att det skall
vara bindning eller ej, där förf. ej satt ut sådan. — Ord, som
ha särskilt uttal i obetonad ställning, såsom hjälpverb, prep. m.
fl., borde alltid ha obetonad form (utom i de få fall, då de
verkligen äro betonade) eller ock betonad form överallt, enär det
obetonade ljudet kommer av sig själv vid normalt hastig läsning.
— Uttalet (de) för (de1) bör ej få förekomma i sådan för
nybörjare avsedd text.

»An English Pronouncing Dictionary by Daniel Jones
(London 1917) har varit auktoritet för den fonetiska delen av boken»,
säger förf., men denna bok har i en hel del fall ej följts på de
fem förberedande sidorna. En del av dessa kunna möjligen räknas
till tryckfel, men då tyder detta på dålig korrekturläsning. En lång
rad av mig observerade smärre oriktigheter och tryckfel vid
uttalsbeteckningen och åtskilliga dylika även i både texten och
den grammatikaliska avdelningen stå till utgivarens disposition.

Det kan möjligen tyckas, att denna anmälan är alltför hård
i sina omdömen om ifrågavarande boks lämplighet i
lärlingsskolor för handel, men jag har ansett det vara av vikt att söka
klargöra för sig målet och medlen för denna undervisning, och
endast det bästa är gott nog, vilken skola det än gäller. Andra
ha säkerligen bättre förslag att komma med. Förf. tror, att bo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:50:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1920/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free