Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Anmälningar och recensioner - E. A. Larsson. Hj. Hagelin, Lärobok i oorganisk kemi (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.6
2.6 anmälningar och recensioner
(sid. 24) oförklarlig för den ej invigde. En hänvisning till kap.
15, där närmare upplysning erhålles, borde ha bifogats.
Resonemanget sid. 78—79 om »kemisk jämvikt» (författaren
skriver jämnvikt) kan anses abstraktare, än lämpligt är på
realskolestadium. Det användes här till att förklara, varför man med
svavelsyra kan framställa andra syror. Det vore väl lämpligare
att införa flyktighetsregeln och vänta med den slutgiltiga
förklaringen till högre stadium.
Undvikandet av atom- och molekylbegreppen har haft till
följd, att joner ej fått innebörden av de delar, vari molekyler
sönderfalla i lösning. Klorjon betyder således ej en klorjon
utan 35,16 viktsenheter klor i jonform. Namnet klorjon är
emellertid i den svenska skolbokslitteraturen mindre vanligt än
klo-ridjon (= jonen i klorider). — Det är ej sä påtagligt, som på
sid. 37 skrives, att, om koppar- och klorjoner vid inverkan av
en elektrisk ström förflyttas i olika riktningar, dessa joner från
början måste vara fria från varandra. Denna frihet kan ju
tänkas vara en följd av den elektriska strömmens »sönderdelande»
inflytande på kopparkloriden. I stället skulle detta salts
förändring, när det löses i vatten, samt förhållandet, att jonerna" reagera
oberoende av varandra, passa som bevis för »fria» joner.
Ät kapitlet Salt. Elektrolytisk dissociation. Elektrolys har
anslagits 14 sidor. Behandlingen härav är klar och så grundlig, som
på detta stadium kan begäras. Salters förändring i vatten
fram-hålles så starkt, att den kallas »kemisk reaktion», likaledes
övergången från jon till molekyler.
I kap. 19 borde behandlingen av begreppen ekvivalent och
ekvivalentvikt ha kunnat ske i följd. Dessa äro också placerade
bredvid varandra i översikt VIII, vilket ej motsvarar
uppställningen i föregående text. I sistnämnda kap. talas det om
ekvivalent av en metall, vilket hellre bör vara ekvivalentvikt (s. 74),
Enligt kap. 1 äro olika ämnen myckel olika varandra.
Metallerna, som äro lämliga exempel på ämnen, äro dock till
färgen ofta mycket lika varandra. En bestämd formulering kunde
nog ha gjorts utan för mycken generalisering. — Vid
karakteriseringen av kristaller i kap. 2 talas det om deras hållfasthet och
värmeledningsförmåga i olika riktningar, (härpå borde konkreta
exempel ha givits), däremot är kristallformen här ej omnämnd.
— Termerna oorganisk (sid. 9) och kolsyreassimilation borde ha
förklarats. — Under vägningstabellen sid. 27 står 2,518 gr.
koppar, vilket enl. tab. skall vara 2,0133 gr. koppar.
Utom vid läroverken kan boken mycket väl komma till
användning vid folkskoleseminarierna.
Skövde, december 1919. E. A. Larsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
