Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - N. Otto Heinertz. En ny historisk synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
n. otto heinertz
I Tyskland fingo judarna av stadsmyndigheterna tillträde
till Frankfurt a. M. och Hamburg, och betecknande för
förhållandena äro några brev av en fransman, som på 1700-talet
bereste Tyskland: han fann alla de gamla riksstäderna i
förfall; blott två, nämligen just de båda nämnda, bevarade och
stegrade dagligen sin gamla glans.
Samma förhållande som dessa båda riksstäder erbjuda i
Frankrike Marseille, Bordeaux och Rouen, ävenledes städer,
där judar tillätos bosätta sig.
I slutet av 1500-talet nådde det ekonomiska uppsvinget
Holland, samtidigt med att de första portugisiska marranos
under trycket av inkvisitionen flydde dit (1593) för att snart
följas av andra, ja antalet blir snart så stort, att judarna
"själva kallade Amsterdam sitt nya, stora Jerusalem.
Sist når uppsvinget England, även här parallellt med
tillströmningen av spansk-portugisiska judar. Redan 1290
hade visserligen judarna under Edvard 1rs regering fördrivits
från England, men med tiden kommo de trots förbudet
tillbaka. På Elisabets tid fanns det redan många därstädes;
jude var t. ex. hennes egen läkare, Rodrigo Lopez, efter
vilken Shakespeare skapade sin Shylock. Men riktig fart
fick tillströmningen först, då Cromwell år 1655 upphävde
förbudet mot judarnas bosättning i landet.
Men Sombart nöjer sig icke enbart med att påvisa, att
de ifrågavarande städernas och ländernas ekonomiska
uppsving började efter judarnas inflyttning. Av ett »post hoc»
följer ej nödvändigt ett »propter hoc». Han stöder sitt
påstående om betydelsen för handeln av judarnas inflyttning
med flera uttalanden av forna tiders korporationer och
framstående enskilda personer, uttalanden, som det skulle bli för
långt att här anföra. Blott ett exempel må omnämnas. När
Venedigs senat år 1550 beslöt att utvisa judarna och
förbjöd all handel med dem, förklarade de kristna köpmännen
i staden, att detta skulle betyda deras egen ruin och att de
lika gärna själva kunde utvandra, eftersom de levde på
handeln med judarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
