Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Kortare meddelanden - J. Nordlander. Hjälpsamma djäknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
SMÄRRE MEDDELANDEN
Hjälpsatnma djäknar. Under sökande i gamla papper efter
upplysningar om skolväsendet i Norrland under äldre tider har
den, som skriver detta, stött på en liten handling, som rör sig
om djäknar på andra sidan Bottniska viken och torde vara
förtjänt att uppmärksammas.
På 1620-talet var Peder Larsson en ärlig och förståndig
borgare i Hussvall (Hudiksvall). Han var ägare av ett skepp,
men av den omständigheten hade han föga glädje. Gång efter
annan lade .nämligen regeringen beslag pä hans fartyg för
fors-ling av allehanda kronans gods. Så blev den en gång »tagen»
för en resa till Narva med bräder och så hösten därefter till
Viborg. Två gånger måste skepparen segla till Stockholm med
årliga räntan, och från denna stad fick han en gång segla till
Uleå samt en annan till Åbo. Till slut, då han måste göra sin
fjärde Stockholmsresa, miste han sin skuta.
För de flesta resorna — eller kanske för alla — lät
emellertid betalningen vänta på sig. Att skepparen dock gjort sig
påmint i Räkningekammaren, synes av några uppgifter, som han
år 1627 inlämnat till denna.1 Av dessa framgår, att mannen
under resan till Åbo hade varit utsatt för ett allvarsammare
missöde. Hans skuta hade nämligen kommit på land, och det
gällde att »skjuta» henne därifrån.
De, som härvid kommo honom till hjälp, voro — djäknarna
i staden. Det lyckades även för dem, fast de fingo hålla på i
två dygn. Tacksam för den goda hjälpen, ville Hudiksvallsbon
därför lämna en kontant erkänsla. Denna ville Marcus Henrici,
skolmästaren i Åbo, emellertid ej emottaga, emedan skepparen
var »långvägad och främmande» där i landsändan. Men
skepparen, som tydligen gjorde skäl för epitetet ärlig, höll i sig och
lyckades slutligen förmå den gode rektorn att i ersättning för
hjälpen mottaga 5 daler penningar.
Emellertid synes Marcus Henrici ha varit något generad för
att han mottagit beloppet. Han nämner nämligen i sitt kvitto,
att han ej skulle ha gjort det, om icke där den olyckan hade
skett, att staden och därmed också skolstugun hade brunnit allt
till grund. »Till skolstuguhjälp», heter det, »haver jag dock
förbe:te penningar tagit.» Kvittot är daterat d. 14 juni Anno 1600.
Det var tydligen idel präktigt folk, som här sammanträffade:
de hurtiga djäknarna, som hjälpte en nödställd sjöfarande,
skepparen, som prompt ville lämna ersättning för hjälpen, och
skolmästaren, som endast motvilligt tog emot penningarna och då
såsom hjälp för den nedbruuna skolstugans återuppbyggande.
1 Ankomna brev för detta år. Kam. arkivet. ]Sf—r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
