Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Samuel Landtmanson. Våra läroverks »sjunkande nivå»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
samuel landtmanson
undervisningen fyllig och intresseväckande — effekten blir
mången gång, är jag rädd, en övermätt, liknöjd blaserthet.
På vår tid lades ännu framför allt an pä att lägga en stadig
grund, på vilken det sedan kunde byggas vidare. Hur är
det nu med grunden? Har man ej, när man sitter i katedern,
mången gång den nedslående förnimmelsen, att lärjungarna,
sorn man velat väcka och intressera, som man hållit
föredrag för, och för vilkas utveckling man lagt ned så mycket
arbete, kunna mångt och mycket till fjärdedelen eller till
hälften, men icke kunna så synnerligen mycket helt? Jag
skulle vara glad, om det vore ett misstag, men jag är rädd,
att den hade rätt, som sade, att detta kunnande till hälften
eller fjärdedelen är den moderna skolans pestsjukdom. Det
träder kanske skarpast i dagen, när lärjungarna tvingas att
på papperet redogöra för en sak — man blir ofta förtvivlad,
när man ser resultatet av sitt myckna arbete ! Var det icke
bättre förr? Har icke ändå kritiken något rätt i detta!
Men om nu så är, vad är då orsaken? Ämnesträngseln,
mångläseriet? Ja, nu skall ju allt skyllas på mångläseriet,
och så skall man skapa nya linjer på gymnasium så där vart
tjugonde år, tills läroverken ha blivit rena fackskolor, då man
väl får börja om igen från början. Men fanns det ej
ämnesträngsel på vår tid också? Ämnesträngseln vore väl ej så
farlig, om ej varje ämne för sig svällt ut så mycket. Jag
tror, att det förhåller sig så, att det moderna gymnasiet rsin
ivriga strävan att utveckla, intressera, väcka, bilda, att öppna
de ungas blickar för allt, som rör sig i livet — en vacker
strävan f. ö. — har rent av tvungits att uppge den gamla
skolans stränga krav på fasthet i kunskaperna. Tvungits,
därför att det icke är möjligt för genomsnittslärjungen att
hålla fast i minnet hela det väldiga materialet, som växer
alltmer i alla ämnen. Nu kan man kanske tvista om vilket
som är bäst, att kunna litet bra eller att ha fått sin
uppmärksamhet riktad åt alla håll, att ha fått blicken öppnad
för mångahanda men icke kunna något riktigt säkert. För
min del är jag ganska övertygad om att det förra är bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
