Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anmälningar och recensioner - Alarik Hallström. A. M. Alexanderson, Oidipus-sagans tragedier i svensk tolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131 anmälningar och recensioner 1 25
1 25
om han icke känner sig riktigt tillfredsställd med densamma. I
de förklarande anmärkningarna redogöres för den uppfattning,
som ligger till grund för tolkningen av vissa svårare ställen eller
för den gestaltning av texten, som ansetts sannolikast. Dessa
anmärkningar äro naturligtvis hållna i så kortfattad form som möjligt.
Översättningen föregås av en synnerligen väl skriven
inledning, vari redogöres för Oidipussagan och dess bearbetning inom
den grekiska tragedien samt för tragediens ursprung och inrättning.
Till versen 572 i De sju mot Thebe, vilken lyder:
ty tapper vara, icke synas, önskar han,
meddelas i anmärkningarna (s. 328), att vid denna och följande
verser åskådarnas blickar berättas ha vänt sig mot Aristeides,
såsom den bland alla samtida mest förtjänte av ett sådant
lovord. Men denna anekdot får sin tillbörliga motivering, endast
om man i likhet med Plutarchos, som berättat densamma (Arist.
3), ändrar texten hos Aischylos och i stället för tapper läser
rättvis, ty Aristeides var ju särskilt berömd såsom »den rättvise».
Denna läsart förekommer redan hos Platon i hans bok om Staten,
och ändringen har där gjorts fullt avsiktligt, för att versen skulle
passa in i Platons resonemang om rättrådigheten. Genom Platon
blev versen mycket bekant bland de filosofiskt bildade och kom
sedan i sin ändrade form att ge upphov till anekdoten om
Aristeides. Med fullt fog har därför Wilamowitz (Aristoteles und Athen
I, 160) avfärdat berättelsen såsom ohistorisk.
I anmärkningarna till Konung Oidipus v. 734 säges, att
Oidipus kom från Korinth och sammanstötte med Laios. Detta
är tydligen misskrivning. Oidipus kom från Delfi.
De mycket omtvistade verserna Antigone 904—913 tyckas
filologerna numera anse såsom äkta. Vare sig de äro äkta eller
oäkta, så har tankegången tydligen hämtats från Herodotos’
berättelse om Intaphrenes’ hustru (3, 119). Nu har Eduard Mever
(Forschungen zur alten Geschichte I, 155 ff.) sökt visa, att
Herodotos gjorde sina resor i Egypten och det persiska riket under
decenniet 440—430. Men det är väl sannolikast, att han gjorde
sina forskningsresor först och därefter skrev och utgav sin
historia. Är detta resonemang riktigt, så kunna ifrågavarande verser
icke hava stått i texten till Antigone, sådant dramat uppfördes
första gången 441. De måste ha tillagts vid något senare
uppförande av stycket, möjligen av Sophokles’ son Iophon, som ju
av en antik sagesman uppgives av några ha ansetts såsom
författare till Antigone, vilket måste bero därpå, att han föranstaltat
ett förnyat uppförande av dramat, varvid en eller annan ändring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
