Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - J. Nordlander. Mester Aron Synth, Rector Scholæ Upsaliensis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mester aron synth, rector scholæ upsaliensis i 33
Sigrid, när han senast hade varit i Stockholm. Och
fördenskull bekänner skrivaren nu för all rättviso och samvet skull,
att, ändock deras uppenbarliga umgänge med ord, åthävor
och många affekter hade varit ganska förärgeligit för de
menlöse och enfaldige, det man icke ville förtälja, i
synnerhet som det icke heller syntes göra behov, hade likväl
varken han eller hans fattiga, kära maka eller någon i hans
gård sett eller förnummit någon last eller missgärning vara
bedriven i mörker eller i ljuse, så att han på Gud och sin
fattiga själ det vittnade, att han aldrig hade förstått någon
oärlig handel med Aron och Bengt Håkanssons dotter, Sigrid
Bengtsdotter, uti verk och gärningar. »Att så fullkomligen
uti sanning är under mitt signet», slutar brevet.
Det tydligen samvetsgrant liksom också skickligt
avfattade intyget ger vid handen, att båda parterna varit allt
annat än oförvitliga till sitt uppförande. Också härvidlag torde
nog som ofta gälla, att det ej är ens fel, om två träta.
I det föregående ha vi sett M:r Arons framställning av
orsaken till makarnes missämja; i det följande skola vi visa,
huru hustru Sigrid själv och vittnen, i synnerhet rektor Arons
två drängar, framställde saken.
Dominus Archiepiscopus ledde själv ett förhör, och när
han tillsporde den äldre drängen om orsaken till osämjan
mellan M:r Aron och hans hustru, underlät han ej att
uppmana honom att stadigt säga sanningen. Till svar härpå
yttrade drängen, att makarne hade levat väl tillsammans,
»allt till dess M:r Aron kom ifrån Stockholm». Tre veckor
före påsken hade, enligt honom, oenigheten begynts och
detta därav, att hon hölt sig stör sk emot honom:
understundom svarade hon honom illa och stundom intet. Den lille
drängen åter bekände, att hon icke plägade giva någon
onda ord eller några kufweta (?), ej heller vara honom ohörig.
Rektors ovilja emot hustrun hade säkerligen en annan
grund. Såsom vi senare skola se. var hans ekonomiska
ställning långt ifrån tillfredsställande, och han torde ej gjort nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
