Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - J. Nordlander. Mester Aron Synth, Rector Scholæ Upsaliensis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mester aron synth, rector scholæ upsaliensis i 33
M:r Nicolaus klagade emellertid vid samma tillfälle på
M:r Aron, att denne gåve kapitlet och honom skulden till
detta tal. Han steg så upp ur rätten och bad M:r Aron säga
sitt bevis därom. M:r Aron nekade emellertid därtill och
sade sig icke veta med M:r Nicolaus annat, än det gott och
ärligit vore.1
Den här skildrade tvisten torde ha utgjort den tidens
skandalhistoria i Uppsala. Man får en antydan därom, då
man i domkapitlets protokoll för den 7 aug. 1595 finner en
träta omtalad, vilken hade tilldragit sig emellan de här nämnda
personerna M:r Laurentius och Henrik Jönsson rörande M:r
Aron samt Bengt Håkansson och dennes dotter Sigrid.
Omedelbart därefter antecknas för påföljande dag den 8 aug., att
de personer, som åhört denna träta, hade förhörts. De voro
tre, nämligen Benedictus, studiosus Westgothus, Dn.
Abra-hamus och Dn. Olauus Salomonis. För vad dessa meddelat,
hänvisas i protokollet till deras skriftliga vittnesbörd, som
författaren härav ej kunnat återfinna. Den, som lyckas
framdraga detta i ljuset, gör helt visst ett gott fynd.
Under den korta tid, som M:r Aron innehade rektoratet,
sysselsatte sig domkapitlet flera gånger med förhållandena
vid Uppsala skola. Den 3 maj antecknas det därom: Blev
handlat de reformatione Scholœ Vpsaliensis både in
leciio-nibus, repetitionibus et ordinatione classium. Och den 27 i
samma månad heter det: Quœdam agebantur de Scholœ
constitutione et tabularum confectione. Man undrar, om M:r Aron
tog någon verksam del häri. Att han ej nämnes i protokollet,
kunde ju tänkas bero på dettas knapphändighet. Men då, såsom
vi sett, ärkebiskopen anklagar honom för den största
försumlighet i tjänsten, är det nog föga sannolikt, att han i
1 I sammanhang härmed förekom ett annat mål, som också rörde
M:r Aron, men anteckningen därom är så kortfattad, att meningen ej är
fullt klar. M:r Laurentius hade klagat på den häst, som en man hade
givit M:r Aron. Denne svarade därtill, att han gärna vill vara tillfreds
med det, som gode män däröver dömde. Domen blev den, att M:r Aron
skulle betala hästen, så att M:r Laurentius därefter ej skulle hava något
att beställa därmed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
