Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Anmälningar och recensioner - J. F. Björnståhl. Peter Bagge, Minnen från Skara skola på 1860-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och recensioner 1 57
»Känner, du Tippo». Nu var Tippo en bekant gatpojke i Skara,
som pojkarna ofta hade krakel med. Nils Selandet hade
visserligen icke stor repertoar i grekiska språkläran, men det han höll
på, ville han, att lärjungarna skulle kunna. Ibland gav han sig
in på ett slags komparativ språkforskning, t. ex. vid ordet aôç
(svin). Då kunde han fråga: Vad heter det på latin? »Sus», och
på svenska? »Huss». Därvid skrattade han gott, och lärjungarna
fingo även skratta, bäst de ville. Men hände det, att någon
omotiverat drog på munnen, misstänkte han, att det var honom
själv det gällde, och då blev han ganska arg och frågade: »Sitter
icke rocken bra, eller är icke kappan riktigt sydd? Skall, jag
skicka dem till skräddarn att göra om dem?» Beträffande
bröderna Salander förekommer en förväxling i slutet av sid. 13.
Nils tjänstgjorde näml. över 100 terminer och Jonas omkring 80.
Penalismen florerade i Skara, varpå exempel lämnas.
Slagsmål förekommo ofta icke blott med gatpojkar och gesäller utan
även mellan djäknarna inbördes. På matställena i Skara åt man
billigt och i allmänhet bra. För att bedöma värdet av desamma
frågade skolgossarna ofta, om man fick plättar två kvällar i veckan.
Så var bl. a. fallet hos bagare Strömberg, där ett mycket stort
antal gossar — omkr. femtio och däröver — intogo sina måltider.
Att vara lärjunge och i synnerhet gymnasist i Skara betydde
något på den tiden. De voro, såsom man icke så orätt sagt,
»herrar i staden».
Författarens meddelande (s. 10) därom, att
pastoraldisputa-tioner oftast höllos på latin, och att det ej var någon lätt sak
för komministrarna att skriva avhandlingar eller uppsätta teser
för att försvara dem på latin, torde gälla en föregående tid, ty
vi kunna ej erinra oss att ha hört någon komminister disputera
på latin på 1860-talet. Men väl hörde man äldre präster tala
om att de författat teser för nämnda examen och ventilerat dem
på latin. Däremot fick man ofta höra lektorsdisputationer på
latin, och vid dessa brukade en gymnasist i högsta klassen
uppträda som opponent i sista rummet.
Det är djärvt att hysa något tvivel om riktigheten av en
uppgift, som förf. erhållit av en sådan auktoritet som Gunnar
Wennerberg. Detta i fråga om namnet å brunnen Prubban (s. 36),
som enligt honom skulle vara en förvrängning av latinska ordet
Proba sc. aqua »det redbara d. v. s. aldrig sinande vattnet».
Men det är väl mindre långsökt och naturligare att antaga, att
brunnen fått sitt namn av den gamla djäknearresten Prubban,
som låg på samma plats eller strax intill. Brunnen lär ock
tidigare stundom ha kallats »Prubbebrunn».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
