Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - B. Risberg. J. Mjöberg, Olof von Dalin, Sagan om Hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i86 anmälningar och recensioner 1 57
den enda för skolbruk tillgängliga. Där avbrytes, som bekant,
sagan med Karl XII:s död.
Men på de fyra återstående sidorna, som avse frihetstiden,
övergår Dalin från berättelse till goda råd med avseende på
Grollens behandling, varvid Dalin tillråder enighet och fasthet
men uppenbarligen varnar för alla politiska äventyr. Det är ej
förgäves, som sagan utgavs efter ryska kejsarinnans död hösten
1740.
För denna nya separatupplaga har Mjöberg på ett tydligen
mönstergillt sätt fastställt en kritiskt sovrad text. Avvikelserna
i de olika trycken äro visserligen sakligt föga betydande.
Viktigare äro de ganska ymniga förklaringarna, som äro
mer än välkomna, då säkerligen mången lärare icke själv kan
reda sig med en stor del av dem. En olägenhet vid deras
begagnande är, att hänvisning sker till radernas nummer men att
någon numrering icke finnes i texten. Det hade blott behövts,
att rad 10 och 20 betecknats, för att olägenheten skulle varit
avhjälpt.
Så vitt jag förstår, äro förklaringarna mycket tillförlitliga.
Dock undrar jag, om vid hurtighet (s. 3, 9) behövt tilläggas
»med bibetydelse av fint skick». Må vara att hurtighet vid den
tiden också användes om världsmäns och världsdamers savoir
vivre (i Argus n:o 29, årg. 1 tolkas just detta begrepp med
hurtighet i fråga om en världsdam), men i sin användning om
djur i denna saga, där hurtighet (och hurtig) flera gånger
förekommer, torde betydelsen ?nod (och modig) vara uttömmande;
jfr s. 16 r. 13 f. Hästen hade bevist en makalös hurtighet och
styrka under Brage och s. 17 r. 9 nedifr. hurtig som ett leijon.
S. 12,1 väckte till som förklaring av väckte upp sig är i övre
Sverige okänd dialekt; man skulle snarare säga ryckte upp sig
el. dyl. Om vill-kladd (18,5) verkligen har den angivna speciella
betydelsen, är väl osäkert. Månne ej sprakfàle el. dyl.? S. 18,23
är väl hålla den i tyska och franska förekommande interjektionen
med tonen på sista stavelsen, och 23,18 torde svinckande snarare
böra tolkas som svikande, sig försummande än tvehågsen. Det
synes syfta på icke i tid ingående subsidier.
Här och där saknas en önskvärd förklaring. Jag påpekar
några ställen för en ny upplaga. S. 9,20: du har nog farit viller
en stund (= du har farit riktigt vilt fram?), 11,14 torde (=
tordes), 17,19 tillreden (== inriden?), 17,21 skiänkelen (också ridterm,
som behöver förklaras), 18,11 rida dust med, 19,21 portbäcken
(—Donau?), 21,6 ståndet (== tillståndet, belägenheten), 21,15
granlagenhet ( = noggrannhet), 22,15 åktyget går sin gena snedgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
