Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Carl Cederblad. Ett stort och betydelsefullt zoologiskt arbete: Sven Ekman, Djurvärldens utbredningshistoria på skandinaviska halvön (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321 anmälningar och recensioner 3 i 5
förekommer även på Jädereq i Norge. Alla äro emellertid
fågelarter, som leva sitt liv i nära beroende av vattenvegetationen.
Rörsångaren bygger alltid bo i täta bladvassruggar, bruna
kärrhöken, rördrommen och knölsvanen likaså. Sothönan liksom
doppingarna fordra också en tät strandvegetation o. s. v. Största
delen av den uppräkande håller sig sålunda uteslutande till
1er-områdenas grunda vass-sjöar med dessas utomordentligt rika
vattenväxtvärld. Urbergsområdet, särskilt det småländska höglandet
med den vida fattigare sjövegetationen, är alldeles påtagligt
mindre lämpligt för dessa arter. Dock ha Bolmens och Vidöstens
vattenområden fångat en och annan av dem, t. ex. sothönan,
från deras skånska utbredningsområde, men dessa förekomster
äro i regel sena. Sitt förnämsta och äldsta hemvist ha de alla
i märgellerornas och kalkgrundsområdenas sjöar. »Ingen annan
del av Sveriges landfauna uppvisar ett så tydligt samband med
landets läge under forna marina gränsen.» Bland övriga djur,
som höra till denna grupp, äro nissögat, björknan, sutaren, malen
jämte åtskilliga mollusker o. s. v.
Vad sothönan vidare angår, så ges av kartan och
förekomstförteckningen slående bevis för hur denna fågel befinner
sig i livligaste spridning, särskilt äro här förf:s egna anteckningar
från Uppland av intresse. Säkerligen kan lite var av arbetets
läsare komplettera dessa lokaler och vid en lektion i t. ex.
klass 5, då en sådan bild förevisas i skioptikonet, kommer alltid
naturligtvis att vädjas till elevernas erfarenheter om var de ha
sett sothöns. Här ges alltså en osökt antydan’ om problem av
intresse och av lättlöst art. Kommer sålunda en pojke och ber
om nån trevlig zoologisk sommaruppgift, så kan man ju låta
honom noggrant ta reda på fågelfaunan och fiskarna i
hemtraktens sjöar. Med Ekmans arbete i hand kan han sedan lätt ta
reda på vad som är känt och vad som är nytt och förstå sina
fynds sammanhang med större företeelser och frågor.
Ja, detta var ett exempel. Ekmans bok innehåller
hundratals minst lika intressanta sammanställningar och kartor i nära
samband med biologiska frågor, spridningsorsaker och
invandringsvägar samt faunans historia.
Den andra delen av boken behandlar dessa senare frågor
från allmänna synpunkter. Denna del är givetvis den
intressantaste, isynnerhet som förfrs stil är utmärkt. Klarare åtminstone,
tror jag inte, att någon skriver ett sådant arbete. Ett kapitel
som det om flyttfåglarna och flyttfågel vägarna med kritisk
granskning av alla teorier härom är utomordentligt värdefullt, då däri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
