Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Woj. R. Mladenowitsch, Über die Grundlage der Erziehungslehre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
115 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 3 1
Förf. av denna skrift börjar med en framställning och kritik
av Herbarts på teorien om föreställningsmekanismen uppbyggda
uppfostringssystem. Denna framställning, på vilken jag här icke
kan ingå, synes mig vara mycket förtjänstfull och kritiken av
de Herbartska teorierna träffande. Detsamma kan icke sägas
om förf:s kritik av Wundts och Meumanns psykologi, vilken kritik
måste betraktas såsom i hög grad missvisande och på flera
punkter oriktig. Sålunda menar förf., att dessa psykologers
uppfattning av själslivet i allt väsentligt överensstämmer med
Herbarts. Herbart är enligt honom en avgjort mera konsekvent
tänkare än Wundt, och i sin uppfattning av den psykiska
kausaliteten står denne »weit hinter» Herbart. När Wundt talar
om medvetenhetsinnehåll, som »inträda» på grund av olikartade
retningar, tolkas detta som en anslutning till Lockes lära, att
själen ursprungligen är en tabula rasa, och även Meumann säges
i verkligheten stå på denna ståndpunkt. Förf. talar med
ogillande om Wundts experimentella analys av själslivet, varigenom
denne kommer fram till antagandet av psykiska element, och
det bästa beviset på teoriens ohållbarhet anser han Wundts egen
lära om »den skapande syntesen» vara; enligt denna uppstå
genom förbindelsen av de psykiska elementen nya egenskaper,
som icke finnas hos elementen. Hur av denna lära skulle kunna
framgå, att en analys av medvetenhetsinnehållet sådan som den
av Wundt företagna icke bidrager till en djupare förståelse av
själslivet, har dock förf. ej uppvisat. Han nöjer sig med att
påstå, att utvecklingen i verkligheten icke kännetecknas av några
skapande moment. — Förf. bygger sin framställning och sin
kritik uteslutande på Wundts Grundriss der Psychologie. Man
kan icke finna det annat än väl nonchalant, att han icke
begagnat även Wundts övriga arbeten, framför allt hans
Grundzüge der physiologischen Psychologie.
Förf. kritiserar Meumann för att denne använder ordet
»Fähigkeit» för att beteckna, att individen äger möjlighet till sådan
verksamhet, varigenom en uppgift fullgöres. Detta begrepp
påminner, säger han, om den gamla psykologiens
»själsförmögen-heter», ehuru Meumann uttryckligen reserverat sig mot en dylik
uppfattning av begreppet. Häremot kan invändas, att
psykologien är nödsakad att begagna sådana begrepp som »anlag»,
»egenskaper», »dispositioner» o. d. för att med deras hjälp nå
fram till en djupare uppfattning av själslivets struktur. Detta
kan icke rimligtvis sägas vara ett återfall till den gamla läran
om »själsförmögenheterna», då de angivna termerna äga en helt
annan betydelse och vila på en helt annan grundåskådning än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
