Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - Nils Holm. Bergstedt-Alving, Ur svenska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 2 I i
2 I i
är därför med glädje man konstaterar, att i den nu föreliggande,
av prof. Bergstedt och lektor Hj. Alving gemensamt utgivna nya
4:e upplagan av samma del endast få och jämförelsevis mindre
betydande ändringar vidtagits. Utdragen ur Dalins Svea rikes
historia, ur Leopolds Oden, ur operorna Gustav Vasa och Medea
samt ur Lehnbergs Äreminne ha strukits, en åtgärd som i
förordet motiveras därmed, att man på senare tider alltmer
ifrågasatt dylika brottstyckens lämplighet som skolläsning. De nu
uteslutna styckena torde väl också tillhöra de partier i boken, som
vid knappt tillmätt tid brukat överhoppas. Den lilla provbiten,
ur Oxenstiernas Skördarne kunde måhända även den utan större
avsaknad uteslutits. Den ger ju i alla fall en högst ofullkomlig
föreställning om detta diktverk, i och för sig föga njutbart för
nutidens ungdom. Däremot är det med tillfredsställelse man
finner, att den härliga krigssången »O yngling, om du hjärta
har» räddats vid Medeas skeppsbrott. Man skulle blott önskat,
att denna skonsamhet utsträckts även till »Ädla skuggor» i Gustav
Vasa. I förordet säges, att Bellmansurvalet ökats »med ytterligare
några epistlar». En jämförelse med närmast föregående upplaga
ger emellertid vid handen, att de nytillkomna Bellmansdikterna
äro blott två, nämligen Fredmans epistel n:o 80 (»Liksom en
herdinna högtidsklädd») och Fredmans epistel n:o 38 (»Undan
ur vägen»). Den sistnämnda försvarar ur alla synpunkter väl
sin plats, medan den förras lämplighet i en antologi av detta
slag nog torde kunna diskuteras. Episteln — för övrigt även
upptagen av Steffen — står i poetiskt hänseende synnerligen högt,
men dess förekomst här väcker onekligen välgrundade
betänkligheter av pedagogisk art. Självklart är ju, att den plumpa
slutstrofen ej medtagits, men därmed är ej allt väl beställt. Helt
naturligt måste de ungdomliga läsarna undra, vad som kan
komma efter det intressanta ögonblick, då nymfen »kjorteln
över axlarne drog». De i den bortskurna strofens ställe anbragta
uteslutningstecknen förbättra ingalunda saken; de synas enkom
ägnade att kittla nyfikenheten och inbjuda de vetgiriga till en
lätt utförd komplettering av vetandet på denna punkt. Då
ut-givarne önskat göra Bellmansurvalet något fylligare, hade den
sprittande livliga och glada episteln n:o 63 (»Fader Bergström,
stäm upp och klinga») varit ett vida lyckligare fynd. Önskvärt
hade också varit, att plats hade kunnat beredas episteln n:o 42
(»Ren Calad jag spår och tror»), den odödliga skildringen av
spelpartiet på klubben med dess vy över det glimrande
vinterlandskapet därutanför. Införandet i denna upplaga av en
personförteckning till Fredmans Epistlar måste betraktas som en av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
