Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Elias Wessén. Karl Gyllenborg, Svenska sprätthöken. — Samuel Ödmann, Hågkomster från hembygden och skolan - Alarik Hallström. Bernhard Risberg, Livius, Tjugutredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 2 I i
vattnet. Det varierande »nålatjuf» i första raden betingas av
allitteration och rim. Måhända har Ödmann missmint sig; han har
insett, att »nålatjuf» var fel, men har ej kunnat erinra sig det
rätta rimordet. Måhända har han hämtat ramsan ur äldre
anteckningar eller ur skriftliga meddelanden från vänner i
hembygden; ett N och ett ft te sig utomordentligt lika i äldre (tysk)
handstil, och en felläsning vore synnerligen förklarlig. Hur som
helst är emellertid Alvings textändring mera befogad, än han
själv tycks ha varit medveten om.
Om »djäknehjälpen» och »socknegång» talas åtskilligt hos
Ödmann; denna gamla form för underhåll av fattiga studerande
levde ännu ett friskt liv i Växjö vid 1700-talets slut. Några
historiska upplysningar i kommentaren hade varit särdeles välkomna.
Vad som här påpekats, är emellertid som synes rena detaljer.
Det inverkar givetvis icke på det goda totalintrycket eller på
den tacksamhet, varmed landets modersmålslärare ha alla skäl
att mottaga den nya förträffliga skriftserien. Utstyrseln är
lämplig för ändamålet men så pass enkel, att priset på dessa nytryck
borde kunna hållas lägre, än vad nu är fallet. Detta är också
en nödvändig sak, om de skola få den användning vid
undervisningen, som de verkligen förtjäna. Elias Wessen.
Bernhard Risberg. Livius, Tjugutredje boken med
inledning och förklaringar. Andra omarbetade upplagan.
Linköping 1923.
På 1860- och 7o-talen brukade man börja Livius med första
boken och sedan fortsätta i följd. På den tiden hann man
genomgå fyra eller fem böcker i skolan och behövde icke väja
för svårare partier. På 80-talet började man övergå till tredje
dekaden, som väl i allmänhet är lättare än den första och där
man dessutom befinner sig på säker historisk mark, under det
de första böckerna till stor del äro sagohävder. Man började
nu också inskränka läsningen till två böcker. Efter den senaste
reformen kan man icke medhinna mer än högst en bok, och
denna bör vara tämligen lätt. I detta avseende är den
tjugutredje boken synnerligen lämplig. I fråga om de skildrade
händelsernas betydelse står den naturligtvis långt tillbaka i
jämförelse med tjuguförsta eller tjuguandra boken, men dessa böcker
äro för svåra för nutidens latinare. För egen del hade jag under
de senaste åren av min tjänstgöring en viss förkärlek för trettionde
boken, som är kort och lätt och dessutom bjuder på flera
glansfulla skildringar av historiskt viktiga tilldragelser, såsom
Hannibals återkallande från Italien, underhandlingarna före slaget vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
