Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1—2 - Gustaf Lené. En internationell läraresammanslutning och läroverkskongress i Prag 1923
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
internationella kongressen i prag i 923 3 i
ganisation, vars uppkomst och första framträdande här ovan
skildrats.
Den första verkställande kommittén utgjordes av
representanter för Belgien, och den första kongressen hölls redan
följande år i Gent. Där förnyades kommitténs uppdrag att
gälla ännu ett år, och nästa kongress utsattes att äga rum i
augusti 1914 i Namur. Det utbrytande världskriget
medförde givetvis rubbning i dessa planer, och den nya
organisationen, som nätt och jämnt trätt i verksamhet, bley således
genast stäckt i sin utveckling. Någon anslutning utöver de
tre föreningar, som bildat sammanslutningen, hade då ej
vunnits. Tanken släpptes emellertid icke, utan uppehölls
alltjämt med en seghet och energi, som förtjäna verklig beundran,
av initiativtagarna, bland vilka särskilt må nämnas belgaren
Wittman, sedermera avliden och som det synes verkligt
saknad inom organisationens krets, samt fransmannen
Bel-tette, som ännu i dag är den ledande kraften i företaget.
Också var kriget knappt avslutat, förrän man grep sig an
med att fullfölja det avbrutna verket. I september 1919
utgick från M. Beltette en inbjudan till kolleger i andra länder
att i anslutning till en nationell kongress av de franska
lärareföreningarna i april [920 återknyta de avbrutna förbindelserna
genom en internationell kongress, förmedlad genom Bureau
International.
Kongressen var förlagd till det återvunna Strassburg,
tydligen med viss politisk syftning, och som ett led i
programmet ingick en åminnelsefest till firande av de
medlemmar av de franska lärarekårerna, som stupat under kriget,
»pour la défense du droit et de la civilisation», som det i
inbjudningsskriften heter. Det är tydligt, att vid sådant
förhållande kongressen knappast var avsedd att bliva verkligt
internationell. De länder, som till svar å den gjorda vädjan
läto representera sig, voro England, Belgien, Luxemburg,
Italien, Schweiz och Tjeckoslovakien. För den
internationella byråns framtida utveckling blev emellertid denna
kongress av betydelse, då en intensivare propaganda för verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
