Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Georg Brandell. Känslo- och viljelivet i modern psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känslo- och viljelivet i modern psykologi 135.
mindre system befinna sig de primära emotionerna och de
med dessa förenade instinkterna. Ett sådant emotionellt
system är fruktan, som till sitt förfogande har instinkterna
att fly och att gömma sig jämte många andra därmed
samordnade rörelser för målets uppnående. Detsamma gäller om
vrede och vämjelse, två emotionella system, vilka även
innesluta instinkter. Men inom de mindre psykiska systemen
finnas icke blott emotioner utan även begär (appetites), såsom
hunger och könsdrift, samt impulser och behov. Sådana
impulser äro de, som äro förenade med kroppsrörelse samt med
vila eller sömn, av vilka åtminstone den sistnämnda synes
innesluta en instinkt. Nyfikenhet har mera karaktären av en
impuls än av en emotion men är icke desto mindre ett
primärt system; den är det intellektuella livets grundval och
synes innesluta en väl utbildad instinkt. Glädje och sorg ha
i motsats till nyfikenheten mera karaktären av emotioner än
av impulser och kunna betraktas som primära, då det
näppeligen torde lyckas för någon att härleda dem från andra
emotioner. De innesluta om också icke instinkter så dock
medfödda tendenser. Motvilja eller aversion är liksom glädje
ett primärt system men har en impuls och ett mål, som är
motsatt glädjens. Även självhävdelsens och underkastelsens
impulser höra till karaktärens primära krafter.
Av de större systemen är kärlekssystemet det mest
framträdande. I all kärlek förefinnes en organisation av
emotionella system, såsom fruktan, vrede, glädje och sorg vid sidan
av andra. I närvaro av något som vi älska äro vi benägna
att erfara glädje, under långvarig skilsmässa erfara vi sorg,
när vi misstänka, att det är utsatt för fara, uppstår hos oss
fruktan, och när någon anfaller det, känna vi vrede gentemot
angriparen. Det synes obestridligt, att alla de primära
emotionerna och impulserna äro på grund av en medfödd
kombination förenade med vrede, ty om någonting träder
hindrande i vägen för deras fria spel, framkallas vrede. På samma
sätt uppstår glädje, om en primär impuls eller emotion av
tillräcklig styrka tillfredsställes, sorg, om de i samband där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
