Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Georg Brandell. Känslo- och viljelivet i modern psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känslo- och viljelivet i modern psykologi
137.
het äro motsatser till emotionerna inom kärlekssystemet i
samma situationer.
Karaktären är sammansatt av dessa två slag av krafter
eller system: emotionssystemen äro de mindre systemen, de
dem omfattande sentimenten de större. De primära
emotionerna äro relativt konstanta i jämförelse med sentimenten;
vi tala icke ofta om tillväxt eller minskning av fruktan och
vrede men ofta om tillväxt eller minskning av kärlek och hat.
Huvudproblemet rörande sentimenten är därför att förstå
lagarna för deras tillväxt och avtagande. Karaktärens
utveckling kännetecknas därav, att sentimenten med växande
framgång tendera att utöva kontroll över emotionerna och
impulserna; vid karaktärens förfall tendera emotionerna och
impulserna med växande styrka att vinna friheten. Att viljan
är stark eller svag, beror till största delen på de sentiment,
i vilka den är organiserad, eller på det direkta inflytandet
av en emotion. Och på ungefär samma sätt som med viljan
förhåller det sig med intellektet; icke heller detta har någon
oberoende tillvaro utan är inorganiserat i de psykiska
systemen, impulser, emotioner och sentiment, och står i dessa
systems tjänst. Endast när emotionerna äro inorganiserade
i sentiment och underordnade deras centrala kontroll, kunna
intellektets högre krafter utvecklas.
IV.
I »Proceedings of the Aristotelian Society» för 1915
förekommer ett »symposium», bestående av inlägg av McDougall,
som här riktar en skarp kritik mot Shands uppfattning av
det psykiska livets struktur, av Shand, som försvarar sina
meningar, och av G. F. Stout, som intar en medlande
ståndpunkt men i huvudsak ställer sig på Shands sida. Senare
synes dock Stouts uppfattning på denna punkt ha undergått
en betydande förändring, ty i tredje upplagan av »A Manual
of Psychology» (1924) ansluter han sig närmast till
McDoug-alls teori om instinkterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
