Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Henrik Petrini. Skapelsen enligt Prästkodex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapelsen enligt prästkodex
167
sammanställa lantdjuren med fiskar och fåglar än med
människan och att sålunda låta Gud skapa de förra på femte
dagen i stället för på den sista. Efter v. 25 bör man alltså
läsa v. 31 b.
Angående själva berättelsen må endast påpekas, att
författaren synes tro, att husdjuren ursprungligen hava varit
husdjur och aldrig varit vilda. Vidare är det en
inkonsekvens, när det i besvärjelsen står »Frambringe jorden
levande varelser etc.» men omedelbart efteråt, att » Gud gjorde
de vilda djuren etc».
13:0. Med v. 26 börjar den sjunde skapelsedagen, då
Gud skapade människorna. Det finns ingen anledning
antaga, att Gud på denna dag endast skulle ha skapat ett
enda människopar, tvärtom börjar berättelsen sålunda:
»Och Gud sade: Låtom oss göra människor till vår
avbild etc.», d. v. s. ett obestämt flertal, alldeles som när det
var fråga om djuren. Slutligen gav Gud »alla fröbärande
örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt»
åt människorna till föda, medan lantdjuren och fåglarna fingo
äta »gröna örter». Om dessa heter det även, att de »i sig
ha en levande själ». Författaren tycks tro, att vattendjuren
inte behövde någon mat. I konsekvens med den
textkorrektion, som föreslagits i det föregående, bör avslutningen (31 b)
lyda: »Och det vart afton, och det vart morgon, den sjunde
dagen».
Här gör sig den åskådningen gällande, att människan
är naturens herre, och att hon är »Guds avbild». På detta
enda ställe i hela skapelseberättelsen fattas Gud således
an-tropomorfistiskt såsom lik en människa. Ty det är inte så,
att människan har skapats lik Gud, utan det är människan,
som gör sina gudar till sina avbilder. Denna sanning var
känd redan av de gamla grekiska filosoferna. Så t. ex. sade
Xenofanes:
»Om oxar och lejon kunde tala, så skulle de göra sig
gudar, som vore oxar och lejon».
Vidare bör man fästa uppmärksamheten vid att författa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
