Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Sten Bonnesen, Peter den store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
Huvuddelen av arbetet behandlar Peters barndom och uppväxtår,
hans läroår och reformatoriska arbete och innehåller en utförlig
teckning av hans personlighet. Det stora nordiska kriget, som
fyller större delen av hans regering, tager förf. mera översiktligt,
men hans framställning av detta korrigerar oriktiga uppfattningar
och ger åtskilliga nya synpunkter. Så uttalar han sig om
möjligheten av ett omedelbart utnyttjande av segern vid Narva till
ett anfall över Rysslands gränser mot Pskov eller Novgorod,
vilket skulle kunnat bringa kriget till ett för Sverige snart och
lyckosamt slut. Frågan var ju också uppe, och Karl XII synes
ha varit böjd för ett fullföljande av segern men gav efter för
sina generalers råd att i stället tåga mot August. Förf. medger,
att Karl och hans generaler ej kunnat ha en sådan kunskap om
motståndarens tillstånd, som står oss till buds, och framhåller
också, att tsaren snart hämtade sig från sin hjälplösa förtvivlan
och med väldig energi sökte reparera nederlaget. Karl XII:s
efter några år följande stora anfall mot Ryssland var ingalunda,
såsom det påståtts, från början hopplöst. Denna åsikt beror på
felaktiga föreställningar. Förf. reducerar talet om ryssarnas
»ofantliga övermakt» och Rysslands »outtömliga tillgångar» till
riktiga dimensioner. Till antalet voro de ryska stridskrafterna
föga överlägsna motståndarens och i fråga om stridsvärde
uppenbart underlägsna. Rysslands naturliga resurser voro outnyttjade
och nationalförmögenheten obetydlig. Statsens finanser voro usla
och tillgången på dugligt soldatmaterial ganska begränsad.
Därtill var Peters ställning under de mest kritiska åren ytterst
prekär genom de svåra uppror, som 1705 —1708 skakade riket i
dess östra delar och av vilka förf. ger en lärorik översikt. Förf:s
dom över Lewenhaupts förhållande både under marschen frän
Kurland till huvudarmén och sedan vid Perevolotjna är sträng
och likaså hans omdöme om svenska flottans verksamhet.
Arbetets tyngdpunkt ligger emellertid i framställningen av tiden
före 1700 samt Peters verksamhet som reformator och kamp
mot oppositionen. Den vanliga framställningen, att Peter
personligen tillställde en revolution, som avsåg den västerländska
kulturens seger över den gammalryska, representerad av Sofia
och hennes parti, är helt igenom oriktig. Tsaren var icke
ledare, och de, som spelade huvudrollerna, voro inga
västerlänningar utan typiska gammalryska reaktionärer, och revolutionen
riktade sig mot det västerländska, som Sofia velat införa. Först
från 1695 efter det misslyckade tåget till Azov tager Peter själv
ledningen. I fråga om operationerna mot Azov sommaren i6q6
föreligger en liten kronologisk oegentlighet. Enligt förf:s fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
