Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Sveriges historia till våra dagar. Äldre medeltiden av Sven Tunberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid verkets första utgivande. Det är därför med stora
förväntningar man går till studerandet av prof. Tunbergs arbete. Förf.
angiver två ledande synpunkter: 1) att vid den ofta totala
avsaknaden av moderna vetenskapliga förarbeten i så stor
utsträckning, som arbetets karaktär tillåtit, direkt angiva källorna för
de särskilda uppgifterna samt diskutera eventuella källkritiska
problem (därigenom har denna del nog fått en vetenskapligare
prägel än de förut utgivna); 2) att till huvudföremål för den
historiska bearbetningen välja den politiska historien; till fördel
för överskådligheten ha därför de rent kulturhistoriska
avdelningarna sammanförts i de tre slutkapitlen. Man kan tveka,
om förf:s talrika och ofta rätt långa källcitat på fornsvenska rätt
stämma överens med arbetets i det hela populära uppgift. Den
äldre medeltiden har fått omfatta perioden 1060—1389, i
motsats till den föregående upplagan, som låter medeltiden börja
med den egentliga historiska tiden omkring 800 och tager den
förhistoriska tiden som ett helt för sig. Ändringens lämplighet
kan sättas i fråga.
Det första århundradet efter 1060 är ytterst fattigt på källor,
och förf. undviker att fylla luckorna med mer eller mindre
sinnrika hypoteser, han nöjer sig med att antyda vad som på
forskningens nuvarande ståndpunkt synes mest sannolikt. Intressant
är hans belysning av Gregorius VII:s initiativ till direkt
förbindelse med de svenska konungarna Inge d. ä. och Halsten och
om dess sammanhang med de samtida kyrkopolitiska
brytningarna i Europa. I den omstridda frågan om Erik den Helige
ställer han sig skeptisk till de radikala slutsatser en modern
källkritik dragit, och stannar vid den uppfattningen, att S:t
Erikslegenden vid sidan om fri dikt och konventionella utsmyckningar
även innehåller upplysningar av historisk betydelse. För
Folkungaätten flöda ju källorna något rikligare, och förf. ger en
fyllig framställning av Birger Jarls och Magnus Ladulås’ kraftiga
och målmedvetna politik och kan även på grund av det bevarade
källmaterialet giva en tilltalande bild av Magnus Erikssons
förmyndarstyrelses regering. Magnus’ egen regering får en
uttömmande behandling, och förf. gör full rättvisa åt dess
initiativrikedom och reformer. Riksdagskallelsen 1359 med dess vädjan
till folket mot aristokratien är en åtgärd av Magnus, som förf.
jämnställer med våra stora folkkonungars politik i nödens stund.
Upplösningstidens förvirrande händelseförlopp får en klar
utredning. En utförlig teckning av Bo Jonsson (Grip) är av stort
intresse. Bo Jonssons krasst målmedvetna personlighet saknade
icke ideella inslag, och enligt förf. kan man icke frånkänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
