Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Bernhard Risberg. Elof Hellquists försvenskningar av forngrekiska diktverk. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 2
bernhard risberg
möss — tillämpa dennes höga heroiska stil med
gudamaskineri och allt, och säkert ha hans läsare också roats av
denna kontrast eftersom dikten bevarats åt eftervärlden.
Någon större kvickhet eller uppfinningsrikedom visar han väl
ej; men en och annan situation och särskilt slutet med
beskrivningen på de i striden ingripande krabborna äro lustiga
nog. Till latinsk vers har dikten (1862) översatts av en
svensk, lektor Chr. A. Fahlcrantz.
När en tränad och samvetsgrann filolog — låt vara
närmast inom en annan språkvetenskaplig gren — ger sig i
kast med översättningsuppgifter av detta slag, så är det givet,
att man har att vänta ett gott resultat av hans lärda mödor.
Hellqvist (jag förkortar i det följande hans namn till H.) har
naturligtvis anlitat den vetenskapliga litteraturen, i
textkritiskt avseende har han förfarit med omsikt och i de allra
flesta fall övertygande och vid tolkningen har han klokt
avvägt olika meningar. Genom orienterande inledningar och
upplysande anmärkningar, i vilka senare bl. a. hans
etymo-logiska kunskaper särskilt kommit till pass, har han på övligt
sätt underlättat ett fördjupat studinm av de olika verken,
även om man på en del ställen kan sakna behövliga
förklaringar. Vad själva översättningen beträffar, så är den
från språklig och — med viss inskränkning — även från
metrisk synpunkt värd ej ringa beröm. För att ge en
föreställning om diktionen anför jag några formellt lyckade verser
ur de olika tolkningarna.
Verk och dagar 582 — 90:
Sedan, när tistlarnas blommor slå ut och den gälla cicadan
gång efter annan i lundarnas snår med ljudande stämma
sjunger med vingarnas hjälp sin sång i den mattande värmen,
då äro getterna fetast och då är ock vinet som ljuvast,
kvinnorna böjda till älskog men slappa och dåsiga männen,
ty deras huvud och knän ha förtorkat av Sirius’ hetta,
kroppen förtvinar av värmen. Ja, då är det härligt att vila
under en skuggrik klippa och njuta det hybliska vinet,
tära sitt kornbröd, bakat med mjölk, och grädden av getter––.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
