Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Bernhard Risberg. Elof Hellquists försvenskningar av forngrekiska diktverk. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hellquists försvenskningar av forn grekisk a diktverk 297
ljudet för överväldigande. Att H. icke själv märkt detta,
förvånar.
Vad som emellertid, för att använda H:s uttryck om
trokéerna i hexametern, allra mest bidrager till denna
versforms »barbariserande», är vårdslösandet av cesurerna. I
antikens hexameter förekommo följande huvudcesurer: i)
manlig i tredje takten, 2) kvinnlig i tredje takten, 3) manlig i
fjärde takten, i regeln åtföljd av manlig eller kvinnlig bicesur
i andra takten. Någon av dessa tre huvudcesurer måste
finnas i varje vers. Nu kan man ju säga, att vad som gällde
för de gamla, ej behöver gälla för oss, och detta är också
H:s mening. I själva verket torde emellertid just på detta
område likheten mellan olika folks uppfattning vara större
än på något annat inom metriken, ty här är det frågan om
en av människans rytmiska sinne nästan instinktmässigt
fordrad delning av en vers, som innehåller mer än fem takter.
Och man har allt skäl att tro, att antikens under
månghundraårig praxis upprätthållna regler för cesurerna äro grundade på
en säker rytmisk allmänmänsklig känsla för örats krav. Alla
våra bildade hexameterförfattare från Adlerbeth ned till
Bök-raan ha också samvetsgrant iakttagit de antika cesurerna, så
att undantag äro ytterst sällsynta. Goethe har i »Hermann
u. Dorothea» strikt iakttagit reglerna för cesur, och t. o. m.
Strindberg, som just icke är särskilt driven i versformens
behandling, har dock i »Ordalek och småkonst» de allra
flesta hexametrarna riktigt cesurerade, ja, jag kan överhuvud
ej erinra mig att ha läst hexametrar — författade med
anspråk på att vara det antika versmåttet med detta namn —,
där föraktet för cesurerna varit så ohöljt som i ett mycket
stort antal av H:s verser.
Nu vill jag icke heller i detta fall vara alltför sträng.
Tillfälligtvis må manlig i andra och kvinnlig i fjärde takten
(en och annan sådan förekommer hos Runeberg) eller
kvinnlig i både andra och fjärde takten få passera som rätt
användbara. Men daktylisk efter tredje takten framkallar
ungefär samma missklang som trokeisk efter tredje takten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
