Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Anmälningar och recensioner - Emil Solander. Arbetssättet i folkskolan III. Räkning och geometri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och recensioner 3 1 7
likformiga, »lika litet som en figur och dess lika stora
spegelbild i en planspegel äro kongruenta!» Förf. bestrider således,
att en likbent triangel genom höjden mot basen delas i två
kongruenta trianglar. Åsikten torde innebära ett omedvetet
bekräftande av rymdgeometrins större svårhetsgrad; två solida figurer,
som äro symmetriska med avs. på ett plan, äro ej därför
kongruenta. Sista avdelningen, om grafisk framställning, börjar
med en slags definition av ganska tillkrånglad beskaffenhet. Som
den ursprungliga grafiska metoden uppfattas de bilder av samma
slags föremål i olika storlekar, som tidningar och tidskrifter
stundom använda för att illustrera ett observationsmaterial,
exempelvis sockertoppar för att ange variationer i
sockerkonsumtion. Härvid påstås höjden vara det bestämmande; för min del
förmodar jag att meningen är att förbrukningen skall vara
prop. mot volymen; åtminstone är liknande fallet vid den enda
mig bekanta vetenskapliga användningen av denna metod:
befolkningstätheten illustrerad medels sfärer. Uteslutande
kuriositetsintresse har förfrs åsikt om diagrammets utveckling ur detta
framställningssätt (sid. 234). »En variabels olika värden kunna i
bild framställas medelst ett antal på en och samma räta linje
stående rektanglar av samma godtyckliga, vanligen ringa bredd,
och en höjd, som är det element, vilket har till uppgift att
illustrera talserien. Eftersom rektanglarnas bredd ej har någon
betydelse, kan den givetvis försvinna, och rektanglarna krympa
då samman till linjer. Dessas övre ändpunkter sammanbindas
på ett eller annat sätt med varandra: då erhålles det egentliga
diagrammet. Då emellertid de linjer, som här ersätta de
förutvarande rektanglarna, i och för sig sakna betydelse, kunna de
saklöst försvinna, och den beroende variabelns olika värden
representeras sålunda nu av de olika punkternas i diagrammet
höjd över eller avstånd till den grundlinje, abskissaxeln, på
vilken de ursprungliga rektanglarna uppbyggdes.» I verkligheten
är ju diagrammet en praktisk användning av analytiska geometrin,
där, från dess första upprinnelse, en punkt i planet, i förhållande
till givna axlar, geometriskt representerar de båda variablernas
värden.
Av föreliggande bok att döma skulle den sexklassiga
folkskolan, vad matematiken beträffar, om de angivna kurserna
omsorgsfullt genomgås, kunna bereda till inträde i allmänna
läroverkens fjärde klass; i deras tredje klass behandlas nämligen
lämpligen geometrin på det sätt som här förordats. Den för
sjunde folkskoleklassen avsedda geometrikursen förefaller däremot
att bli tämligen värdelös. Ty ej kan man förutsätta, att eleverna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
