Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och recensioner - Nils Holm. Ivar A. Heikel. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER I 7
ugnen — gottgjorde åtta år senare sin blunder, då den tilldelade
Älgskyttarnes och Hannas skald den stora guldmedaljen utan
tävlan.
Runebergs estetiska åsikter antydas i samband med
redogörelsen för hans litteraturgranskning; de ha, som bekant,
utförligt framställts av Ci G. Estlander. Av stort intresse är
kapitlet om skaldens religiösa åskådning i början av andra delen.
En kristen humanist, som gått i skola hos antikens visa, måste
Runeberg träda i harnesk mot pietismen med dess munkaskes
och dystra, skönhetsfientliga livssyn. Den pietistiska rörelsen,
som på 1830-talet vann en större utbredning i Finland, hade av
Runeberg iakttagits på nära håll, och dess erövringar hade
berört honom smärtsamt. Dess främste målsman var hans vän,
den högt begåvade lyrikern Stenbäck, som offrade sin poesi på
den nya munkreligionens altare, och en av hans egna systrar,
Emilia, »hade slutit sig till de väckta». Mot bakgrunden av
dessa personliga erfarenheter, som upprörde skalden i hans
innersta, måste man se Den gamle trädgårdsmästarens brev.
Aldrig har Runeberg, heter det härom, i mäktigare ord än i
denna polemik mot livsfientliga strävanden »bekänt sin tro på
livets härlighet och oförgänglighet», sin övertygelse, att »även
jorden är en helig Guds boning». Sina religiösa åsikter
utvecklade han närmare i sitt svar på Stenbäcks av »breven»
föranledda angrepp; skönast har han framställt dem i dikten
Krysantos, där utgångspunkten är den antika bildningen i dess
förhållande till kristendomen. Denna dikt betecknas med rätta
som en personlig trosbekännelse; Krysantos är »en spegelbild
av Runeberg själv med hans livsintressen», av hans med kristen
gudstro sammangjutna hellenism. I ett uttalande av skalden
från 1830-talet ser hans biograf uttrycket för »en så innerlig
Kristusmystik», att man »finner dess motstycke blott inom
katolicismen». Runebergs för övrigt rätt underliga spekulationer
över nattvarden äro starkt panteistiskt färgade och låta nog inte
förena sig med den lutherska nattvardsläran. Det gör ett
egendomligt intryck, att han själv, som det synes omedveten om
divergensen, åberopar sig på »den sköna lutherska satsen om
Kristi verkligt kroppsliga närvaro i nattvarden». Ortodox i
ordets snävare bemärkelse var Runeberg ju alls icke. Den äkta
lutherska andan i legenderna Dopet och Bönen, såväl som i hans
psalmer från 1850-talet, t. ex. i passionspsalmen »Han på korset»,
kan dock ingen misskänna, som har sinne för det religiösa livets
skiftningar. Luthersk vördnad för levnadskallets helgd och
lutherdomens manligt kärva pliktbestämdhet hade djupa rötter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
