Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Nat. Beckman. Några iattagelser med avseende på vårens studentämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 62
NAT. BECKMAN
författares privata lektyr, som dominerat. Men därom är ju
intet annat än gott att säga.
Det andra hithörande ämnet: »Tegnérs sång d. 5 april
1836. (Vid Svenska Akademiens femtiåra minneshögtid)«
företedde ju den principiella nyheten, att här för första
gången gjorts ett försök med ett litterärt ämne, som fick
behandlas med texten på bordet. Det är för dem, som känna
min bok om »Modersmålsundervisning», ingen nyhet, att
enligt min mening uppgifter av detta slag bli nödvändiga, om
vi skola kunna lyfta slutprovet till den höjd, där det bör
befinna sig för att motsvara en modernt lagd
modersmålsundervisning. Om jag vidgår min medansvarighet i detta
försök, så har jag sålunda anspråk på att bli trodd.
Emellertid skall det genast erkännas, att provet icke utfallit så,
som jag hade hoppats. Risken är ju uppenbar. En
studentstil är icke, vad man kan fordra av den, om den stannar vid
ett referat strof för strof med uppgifter av typen: »Därefter
framhåller Tegnér, att Gyllenborg var en mäktig ande». Icke
referat utan analys måste tydligen avses. A andra sidan är
det svårt att rättsligt motivera ett underkännande, om titeln
icke förbjuder referatet och detta är gjort med i huvudsak
felfri språkform. Då jag för min del hoppades, att denna
fråga blott sällan skulle bli aktuell, så var det därför, att jag
tänkte mig, att dikten var allt för monumental för att locka
skribenter på det stadium, där man vill referera på antytt sätt.
Missräkningen låg åt ena hållet däri, att frekvensen av rent
refererande uppsatser var betydligt större, än jag hade tänkt
mig och detta utan att ett sådant pekoral framkommit, som
skäligen kunde underkännas. Antalet uppsatser, som voro
för svaga för att godkännas men icke tillräckligt svaga för
att underkännas, blev icke alldeles ringa. A andra sidan
uteblev i stor utsträckning de riktigt goda uppsatserna. De,
som skulle ha kunnat skriva dem, lockades mer av
1880-och 1890 talen, dar de fingo tillfälle att utveckla sina positioner.
Det är uppenbart, att modifikationer måste vidtagas, om
försöket skall förtjäna upprepas. Och att så bör ske, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
