Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Nils Holm. Emil Liedgren. Svensk Psalm och Andlig Visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 O ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER I 8 I
djup och omfattande lärdom, kritisk skärpa och en sällspord
finhet i såväl den estetiska som den religionspsykologiska analysen.
Därtill kommer en framställningskonst, som ger arbetet ett
särskilt behag; dess klara och personligt levande stil nedtynges ej
i minsta mån av den vidlyftiga lärda apparaten.
I det första kapitlet om »senmedeltidens svenska
andaktssång» rör sig författaren ju på ett vanskligt område, där det är
svårt att. fastslå säkert grundade vetenskapliga resultat. Han har
själv varit medveten därom och erkänner, att han här, i saknad
av samtida källor, stundom måst nöja sig med att framställa
hypoteser. Ingående behandlas här, liksom längre fram i annat
sammanhang, den gamla dagvisan (’Then signadhe dagh’), »en
mäktig och ovärderlig förbindelselänk med tidig nordisk
kristendom.» I de närmast följande kapitlen, som avhandla
reformationstidens psalmdiktning, står förf. på fastare mark. Särskilt
intressera här undersökningarna av Olaus Petris, Laurentius Petri
Gothus’ och Laurinus’ psalmer. Då förf. i sin tramställning hunnit
till den karolinska tiden och förberedelserna för
rikspsalmboken, påpekar han det mindre lyckliga inflytande, som Petrus
Lagerlöfs från Opitz hämtade metriska teorier haft på
psalmernas versifikation. Denna fick prägeln av en onekligen något
tröttande enformighet. Lagerlöf godkände blott de tvåstaviga
taktarterna, d. v. s. jambisk och trokaisk vers, och Spegel, som
med förkärlek använt daktyliska rytmer, måste finna sig i att
hans psalmer överarbetades för åstadkommande av jämn tvåstavig
taktart. Att de därvid ofta ohjälpligt skadades, ligger i sakens
natur. Av stort intresse är jämförelsen mellan Swedbergs
psalmbok och rikspsalmboken av år 1695 (»gamla psalmboken»),
vilken, ehuru i och för sig »ett förträffligt verk», dock betecknas
som en försämring av Swedbergs. Förf. visar — delvis med
exempel — huru censorerna ur rikspsalmboken uteslöto »ett stort
antal av Spegels, Swedbergs och Brasks skönaste och innerligaste
sånger». Man måste beklaga det kortsynta ortodoxistiska nit
och den dogmatiska trälbundenhet, som ledde till en sådan
åtgärd — framförallt det egenartade, mera personligt färgade
synes ha väckt censorernas misstänksamhet — och man måste ge
förf. rätt, då han betecknar den swedbergska psalmbokens
stympande såsom en stor litterär skandal, »kanske den största som
inträffat i vårt land». Det synes förf. sannolikt, att den
swedbergska psalmboken skulle »ägt rikare möjligheter att tillgodose
även den annalkande pietismens religiösa behov än den
stad-fästade rikspsalmboken, som framgick ur biskoparnas stränga och
på samma gång mycket oberäkneliga censur». Är detta anta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
