Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Nils Holm. Olof Thunman. Olandssånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 22
anmälningar och recensioner 3 I i
som anknyter till vår diktnings bästa traditioner. Den
personlighet, man här möter, är stolt och utpräglat manlig — en
vandrare, vars väg gått »fjärran från de feta gällen och fjärran från
reklamens marknadsgny». Full av förakt för tidens ynkedom,
det politiska käbblet och lycksökeriet och »bönhusjämmern» och
förkonstlingen, har han sin glädje i naturen, den outtömligt rika
och hälsobringande.
»För mig finns blott en enda helig källa —
en urtidsbrunn att dricka styrka ur.
Hur givmilt djupa dina flöden välla,
du gåtfullt unga, eviga natur!»
Olof Thunman älskar det ursprungliga, det storvulna, starka
och vilda. I en syn ser han betagen kung Od — gamle Odin
själv — som rider med följe genom Olands skog. Dikterna De
sista och Där hammarn tystnat äro hyllningar till Upplands sista
vallonsmeder, vilka för honom stå som representanter för en
käckare, muntrare och dådkraftigare tid än den närvarande.
I ståtligt formade rytmer besjunger han den ensamma
storheten hos örnen, fåglarnes konung, även han den siste av sitt
släkte, dömd att falla offer för ett lågsinnat materialistiskt
vinstbegär.
»Snart av din urgamla ätt den siste skall stupa,
tumla ur furan för krypskyttens giriga lod,
färga med kungligt blod den darrande ljungen,
piska klippan med domnande vingar och dö.
Sen blir det tid för kråkornas riksdag att samlas.
Faran är över, och nu kan man kraxa i fred.
Caesar är borta och stunden inne att draga
vida kring skär och vikar på plundring och rov.»
Olof Thunman hör ej till deras antal, som böjt knä för tidens
gudar. Han är född hjältedyrkare; för parlamentarism och
riksdagsprat hyser han en uppriktig och uppfriskande avsky. I
dikten »Örnen» blandar sig den skönhetsdruckna
naturåskådningen med manligt trots och harm över en tidsriktning, som
oavlåtligt strävar att nivellera och att utplåna all överlägsenhet.
Skalden uppnår här en stark och gripande verkan. Att hans
instrument också har vekare toner, framgår av sådana djupt
känsliga stämningsbilder som Mor, Afton och Det öde slottet,
en förtjusande dikt, vari han fångat allt det förgångnas och
ödeblivnas mystiska vemod. Anmälaren kan ej neka sig nöjet att
citera detta poem oavkortat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
