Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Donald A. Laird. Hur man ökar sin arbetsförmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
2 3
duglighet är något, som ingen kan lära sig helt av andra, utan
som delvis beror på inre förutsättningar, vilka en människa av
naturen äger i högre eller lägre grad eller också alldeles saknar.
Det torde icke vara möjligt att öka sin arbetsförmåga genom att
följa Lairds anvisningar, utan detta kan ske blott genom att
arbeta med värdefulla uppgifter av teoretisk eller praktisk art.
Därvid kommer man genom erfarenhet till insikt om vilka
metoder som lämpa sig bäst med hänsyn till de föreliggande inre
och yttre betingelserna. Då dessa betingelser äro olika för olika
människor, måste också de tillvägagångssätt, som de använda,
bli något olika, även när de utföra samma arbete. Det är ett
fullkomligt misstag att tro, att man kan lära sig allt av andra,
även personlig duglighet och sättet att öka sin arbetsförmåga.
Mr Laird är nog icke heller så enfaldig, att han tror detta; men
han vill, att alla andra skola tro det, och att de skola köpa och
läsa hans bok. Detta är äkta amerikanskt. Amerikanskt är det
också, att mr Laird börjar med att jämföra människan med
mastodonten och dinosauren samt vid slutet av denna jämförelse
patetiskt frågar: »Lämnar ni eder hjärna åt sitt öde? Kom ihåg
mastodonten! Kom ihåg dinosauren!» Amerikanska äro vidare
alla de historier, som författaren berättar, och som ha alla
kriterier på att vara hopgjorda vid skrivbordet, t. ex. historien om
den, som stod i sängen och sov, och historien om presidenten
Roosevelt, sorn läste så snabbt, att han vände bladen i boken
nästan lika fort som hans klocka tickade; författaren vill
verkligen, att vi skola tro, att detta var icke blott snabb utan även
effektiv läsning. Alla dessa jämförelser, historier och andra
konstgrepp tjäna syftet att ge framställningen en så sensationell prägel
som möjligt, och det måste erkännas, att mr Laird har nått sitt
syfte. Men allt detta utbroderande har fordrat mycket papper
och mycken trycksvärta; även i en liten lärobok i psykologi för
skolbruk finns det mera verklig psykologi än i Lairds bok. Dock
måste man ge mr Laird erkännandet, att han är lättfattlig. Man
kanske till och med kunde säga, att han är alltför lättfattlig,
och att han alltför mycket förenklar de psykologiska problemen.
I populärvetenskaplig framställning är det ju nödvändigt att
förenkla, men denna förenkling kan drivas så långt, att
framställningen blir oriktig. Mr Laird har icke undgått de oriktiga,
halvsanna och motsägande uppgifternas Karybdis, när han lyckligt
undkom svårfattlighetens Skylla; men de oriktiga uppgifterna stå
där nog stundom helt enkelt av den anledningen, att mr Laird
har den uppfattning som de äro uttryck för. Hans arbete hör
till de böcker, som till följd av den mängd oriktiga eller halv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
