Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Birger Lövgren. Lärostoffet och läraren i gymnasiets historieundervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄROSTOFFET OCH LÄRAREN I GYMNASIETS HISTORIEUNBEVISNING 4 I
detalj nödgas behandla hithörande förhållanden. Hur skall
han exempelvis kunna göra 1600 talets engelska revolution
förståelig för lärjungarna utan en ganska grundlig utredning av
de religiösa meningsbrytningarna eller klarlägga
upplysningstiden utan behandling och analys av Voltaire, Montesquieu,
Rousseau m. fl. Ännu nödvändigare är upptagandet av
litteratur- och kyrkohistoriskt stoff vid genomgången av
antiken och medeltiden. Jag förmenar rent av, att det
väsentliga av antikstudiet kan och bör anknytas till studiet av
Homeros, de attiska tragöderna, Aristofanes och Platon, de
augusteiska skalderna, historieskrivarna, Plinius och
kejsartidens stoiker, liksom att i Augustinus och Dante, Franciskus
och Wiclif väldiga avsnitt av medeltidens andliga arbete
samlas som i skarpt lysande — och belysande —
brännpunkter.
På samma sätt måste historieundervisningen ta sikte på
de konsthistoriska bildningsvärdena; annars blir denna viktiga
sida av modernt andligt liv alldeles orepresenterad i skolan.
Men konsthistoria ha endast få lärare läst vid universiteten
— detta moment inom historieundervisningen ställer givetvis
sina betydande krav på historielärarens självutbildning under
och i samband med lärargärningen.
Allra viktigast av det andliga livets olika yttringar synes
mig emellertid tankelivet och dess utveckling vara.
Framställningen härav kräver naturligtvis en viss, om också icke
nödvändigt så djupgående, filosofisk kunskap hos
historieläraren. Hithörande stoff intresserar alltid lärjungarna i hög
grad; att det som intet annat belyser en tid och binder
olika sidor av samfundslivet samman, inses av sig självt.
Det kulturhistoriska stoffets upptagande i
historieundervisningen kan nämligen givetvis icke ske, utan att vissa
icke obetydande svårigheter inställa sig. Sammanhang och
enhet i undervisningen kunna lätt äventyras. Äldre tiders
undervisning i enbart politisk historia hade i dessa avseenden
en styrka, som icke bör underskattas. Stoffet grupperades
kring regentpersonligheterna, och skildringen anknöts till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
