Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Harry Armini. Kring latinstudiet i gymnasiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRING LATINSTUDIET I GYMNASIET
I OI
av modersmålsläraren och behandlades som ett svenskt
Skriptum. Och det var naturligtvis riktigt.
Men även om det nuvarande översättningsprovet är
icke blott vid sidan av extemporationsprovet onödigt, utan
därtill som prov missvisande, ginge det väl ändå an, om de
latinsk-svenska skrivningarna i gymnasiet vore till verkligt
gagn for lärjungarna. Förståndigt anordnade äro de väl till
nytta, men gagnet uppväges enligt min mening vida av den
skada, de anställa. Jag skall inte uppehålla mig vid det
förhållandet, att studentstilens Damoklesvärd ger hela
latinstudiet en alldeles onödigt ensidig karaktär av undervisning
i översättningsteknik. Jag skall blott peka på ett par andra
fakta.
Värst av allt är kanske den kult av ungefärliga
kunskaper och ovissa gissningar, som systemet innebär. Varje
latinlärare vet, att han otaliga gånger vid rättandet av
latinstilar tänker för sig själv: ’Ja, detta är visserligen ledigt och
fritt översatt, men har lärjungen rätt uppfattat grundtextens
konstruktion?’ Emellertid måste man ju godtaga en »något
så när riktig» översättning, även om man är aldrig så
över-tygad om att eleven nått dit på oriktig väg eller rent av
gissningsvis. Och huru många grader finns det icke mellan
det riktiga och det felaktiga? Därom kan man få en livlig
föreställning vid granskandet av ett lag latinskrivningar, där
exempelvis en och samma mening kan vara återgiven på
lika många sätt som det finnes lärjungar i klassen. Mycket
måste man då låta passera, som snuddar vid det oriktiga.
Man får nöja sig med en »ungefärlig» riktighet och för resten
tyda allt till det bästa. Överhuvud taget nödgas man
betydligt tumma på begreppet exakthet.
En annan nackdel med den latinsk-svenska
översättningen är, att den försämrar lärjungarnas språk- och
stilkänsla. Var och en, som rättar latinska stilar av den nu
standardiserade typen, vet väl, vad man måste hålla till godo
med. Kanske får man stilar, alltigenom avfattade på ett
språk, som — lindrigt talat — skulle kunna rubriceras som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
