Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Anmälningar och recensioner - Ruben Lundgren. Sveriges Riddarhus. Ridderskapet och Adeln och dess riddarhus. Under redaktion av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
2 3
för sin tid orimlig men vittnar starkt om behovet av
språkkunniga män. Dåtidens lärda skolor i Sverige kunde icke fylla de
ankpråk, en dylik utbildning ställde på dem, och lika litet var
detta fallet med Uppsala universitet. Man fick hjälpa sig fram
med »preceptorer» och resor i främmande land. Men dessa
resor voro dyrbara och besvärliga, varför det blev en angelägen
uppgift att åstadkomma en adlig uppfostringsanstalt inom landet.
Genom den nya adliga organisation, som borde skapas, skulle
jämte mycket annat även denna fråga lösas. Initiativet till
byggande av ett riddarhus togs 1621 av Axel Oxenstierna, vilket
framgår av ett av honom egenhändigt uppsatt koncept vid ett
utskottsmöte i Stockholm juni s. år. Ståndet ville ha en »viss
och säker ort», där dess privilegier kunde förvaras. Framdeles
skulle man inreda »gode valv och sirelige våninger, så att ock
adelige bröllop och andere adelens sambkvämber och högtider
däruti med god lägenhet och villkor hållas måtte». Ingenting
säges här om den adliga ungdomens uppfostran. Så är
emellertid fallet i adelns »förening» eller överenskommelse 1625. Jämte
arkivlokal och samlingsrum vid högtidliga tillfällen skulle i det
nya huset inrättas »excercitier» och hållas skola för adliga barn.
Dessa planer på riddarhusets användning kommo endast att
delvis förverkligas. Högadeln byggde egna palats i huvudstaden, i
vilka de enskilda festerna kunde hållas. Om »collegium Suecanae
nobilitatis», som öppnades i september 1626 och upphörde ungefär
tre år senare, behöver ingenting vidare sägas, då det är
omnämnt i gängse handböcker, t. ex. Hollanders Svenska
undervisningsväsendets historia. Rikets ekonomi tillät icke en särskild
ridderlig akademi. Universitetet i Uppsala måste ombesörja även
adelsmännens teoretiska utbildning. Man behöver endast
påminna om de stora donationer, varmed akademien i Uppsala vid
denna tid hugnades av konung och högadel. För moderna språk,
historia, politik och vältalighet bereddes plats eller ökat utrymme
vid universitetet. Men på samma gång blev universitetet en
småbarnsskola: de adliga barnen sändes dit redan vid sju års
ålder, och det hörde till rena undantag att i Uppsala finna
adliga studerande, som fyllt 20 år. På 1630-talet var hela antalet
adliga studerande något över 50, preceptorerna för dessa
upp-gingo till 30, enligt Hollanders uppgift. Om detta redan från
början kändes som ett missförhållande, är ovisst, men säkert är,
att det i skarpa ordalag fördömdes under frihetstiden, t. ex. av
kanslipresidenten Löwenhielm i ett tal, hållet inför
vetenskapsakademien på 1760-talet.
Vad ovan sagts, kan närmast tjäna som exempel på hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
