Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. J. Hjalmar Forsberg. Förstående och minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
anmälningar och recensioner 2 3
lärare, och materialet erhölls på något olika sätt, nämligen dels
genom redogörelse för erinringsförloppen efter läsning av texter
av olika slag, dels genom besvarande av ett stort antal
rundfrågor rörande inläringen, tankeförloppet i allmänhet och
erinringen, dels slutligen genom besvarande av förhörsfrågor i olika
ämnen. Därtill kommo enkla associations- och erinringsförsök
i samband med undervisningen i psykologi. Det synes
ursprungligen ha varit författarens mening att blott behandla de problem,
som direkt hänföra sig till inpräglingen och reproduktionen, men
under arbetets fortgång har han kommit till insikt om att
betydelseuppfattningen är en avgörande faktor vid inläringen och
därför utsträckt undersökningen även till dithörande problem. Detta
måste anses vara ett gott grepp, och avhandlingen har
väsentligen vunnit i värde genom att även problemen om förståendet
upptagits till behandling. Nu kan det visserligen invändas, att
dessa frågor äro av så svårartad natur och de här åsyftade
psykiska företeelserna så svårtillgängliga för själviakttagelsen, att
det är fullkomligt otänkbart, att försökspersoner utan nämnvärd
psykologisk kunskap och utan den träning i själviakttagelse, som
här är ofrånkomligt nödvändig, kunna redogöra för
beskaffenheten av de psykiska processerna på detta område. Det är också
uteslutet, att författaren kunnat utläsa alla de anförda data
rörande förståendets natur ur sitt material. Det allra mesta har
han fått från andra psykologiska författare, något kanske även
genom egen introspektion, ty själv är han en tränad
själviakttagare. Man kan icke värja sig för intrycket, att författaren
någon gång ur försökspersonernas utsagor utläst sådant som icke
finns där. Sålunda meddelar han i en framställning om
intentionalt vetande en utsaga av försökspersonen D 24 (s. 125),
vilken, så vitt jag kan finna, ingenting har att göra med
intentionalt vetande. Av betydligt större värde har materialet varit för
behandlingen av problemen rörande inpräglingen och
reproduktionen.
Efter att i de två första kapitlen ha redogjort för
undersökningens syfte och omfattning samt materialets insamling och
bearbetning ger författaren i de två följande kapitlen — under den
något matt verkande rubriken Ur den föreliggande litteraturen
— en refererande och kritisk framställning ov olika psykologers
och psykologiska riktningars teorier om uppfattningsakterna. Han
skiljer här mellan vad han med en lyckligt funnen term kallar
sensism (annars kallat sensualism, sensationism) och
tankepsykologi samt mellan kognitionalism och aktionism. Författaren
behandlar i detta sammanhang även intuitionen samt det finala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
