Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. J. Hjalmar Forsberg. Förstående och minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
anmälningar och recensioner 2 3
till slut kan man komma dithän, att uppfattningen äger rum blott
med tillhjälp av ord, ej med tillhjälp av sakföreställningar. Ingen
kan tvivla på att detta rent intentionala förstående, som följer
av den större förtrogenheten med kunskapsmaterialet, är djupare
än den första uppfattningen, vid vilken de åskådliga elementen
spelade en stor roll. Detta rent intentionala tänkande är även
snabbare och medger mer omfattande överblickar än det
tänkande, som tynges av sakföreställningar. Det är således så långt
ifrån att det blott intentionala förståendet och tänkandet kan
betecknas som ofullgånget i jämförelse med det tänkande, som tar
ett rikhaltigt åskådligt material i anspråk, att tvärtom detta senare
tänkande kan betecknas som ofullgånget.
Författaren har, som redan nämnt, eftersträvat »livsnärhet»,
och hans metod är vida skild från den, som kommer till
användning, då de psykologiska problemen behandlas med blott logiska
hjälpmedel. Han har funnit, att inga skarpa gränser kunna
uppdragas mellan akter av olika slag, utan att gränserna äro
flytande och övergångsformerna talrika. »Skillnaden mellan
om-bildning och nybildning, mellan reproduktion och produktion,
mellan minne, fantasi och tänkande är blott relativ» (s. 229).
Till denna insikt måste, synes det mig, var och en komma, som
tränger djupare in i de psykologiska problemen. Inför denna
insikt måste begreppsfanatismen i psykologien te sig som en
villfarelse; i psykologien liksom i varje annan empirisk vetenskap
kan man komma till klarare begrepp blott genom ökad kunskap
om det verklighetsområde, som vetenskapen behandlar, och denna
ökade kunskap kan vinnas blott genom iakttagelse.
Detta innebär dock naturligtvis icke, att man ej i
psykologien liksom i varje annan vetenskap bör eftersträva att så
noggrant som möjligt fixera de använda termernas betydelse. På
ett par punkter synes mig framställningen i detta avseende lämna
åtskilligt övrigt att önska, och jag tänker här närmast på det
sätt, varpå ordet känsla använts. Sålunda talar författaren om
känslor »av en mer intellektuell natur» (s. 44) och om »känslan
av vidgat förstående» (s. 144); gränsen mellan intentionalt
vetande och känsla säges vara flytande (s. 87). Författaren synes
således kalla en del intellektuella akter för känsloakter. Men att
uppfattningsakterna äro vaga och obestämda och så att säga
försiggå på gränsen till det omedvetna ändrar ingenting i deras
karaktär att vara teoretiska. Intentionalt vetande kan ingå blott
i uppfattningsakterna och är således skarpt skilt från känslan,
ehuru naturligtvis känsloakter kunna äga rum även på grundval
av uppfattningsakter, vilkas innehåll huvudsakligen är intentio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
