Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - Ehr. Lundberg. Homeros. Iliaden. Tolkning av Bernhard Risberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 7 2
anmälningar och recensioner
begagnar väl moderna uttryck, medan den förre principiellt och
konsekvent undviker sådana. Vid återgivandet av dessa
uråldriga, odödliga dikter torde också en språklig aerugo ?iobilis
vara synnerligen väl på sin plats. — Om Lagerlöfs tolkning
understundom låter ledigare än Risbergs, så beror detta till
största delen på större frihet gentemot originaltexten.
Berömvärt är, att Risberg ur den omfångsrika texten
uteslutit en del på stället opassande och uppenbarligen
interpole-rade verser, som annars alltid bruka släpas med, ävensom att
han något beskurit de ofta en smula tröttande och enformiga
stridsskildringarna och namnlängderna. Verket är ändå vidlyftigt
nog att genomgå för en lekman — och för sådana är ju boken
avsedd. Den vänder sig, liksom hela den serie den tillhör, till
den stora läsande svenska allmänheten. Värdefullare och mera
bildande lektyr kan icke heller bjudas denna.
Slutligen må det tillåtas mig att som provstycken citera
några avsnitt ur Risbergs tolkning.
Först ett exempel på en jämförelse, 11. sången verserna
558-569:
»Som när en åsna på väg längs ett fält vallpojkarna
trotsar,
helt okänslig, fast spön de i mängd slagit av mot
dess ryggbast;
in i den djupa säden hon går och där betar, och
barnen
dänga med spön henne på, men det barnkraft är, och med möda
driva de ut henne sist, när hon fått bukfylla på fodret;
så nu de modiga troer och troernas frejdade hjälpfolk
stötte ock Telamons son, den väldige Ajas, med långa
lansarna mitt i hans sköld och i hälarna jämt honom följde.
Ajas dock ömsom tänkte därvid på stormande motvärn,
svängde med skölden sig om och hopen av troernas
vagnsfolk
trängde tillbaka, men ömsom igen till flykt
han sig vände;
alla han hindrade dock att gå på till de ilsnabba skeppen.»
Eller 13, 136 —148, en episod av den berömda skildringen av
»Striden vid skeppen»:
»Troerna ryckte nu an, tätt slutna, och Hektor gick före,
rusande på rakt fram, lik ett rullstensblock från en klippa,
som utför stupet en vinterlig flod ryckt ned, när den
grunden
under den nedriga stenen sköljt bort med sin svämmande
massa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
