Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Einar Wetterwik. Den franska s. k. lärarstrejken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FRANSKA S. K. LÄRARESTREJKEN
17
stämt ståndpunktstagande gentemot dessa nya fackföreningar
blivit nödvändigt. Läroverkslärarne äro organiserade i
»Syndicat National des Professeurs de Lycée et du Personnel de
l’Enseignement secondaire féminin», stiftat 1904.
Aren före den nyligen skedda stabiliseringen av den
franska francen karakteriserades som bekant av en katastrofal
inflation av valutan med därav följande dyrtid, som
drabbade löntagarna hårdare än andra. Tjänstemännens löner
höjdes undan för undan genom riksdagsbeslut, vilka städse
föregingos av tidsödande utredningar och remisser och vilka
alltså fattades vid tidpunkter, då de avsedda
löneförbättringarna blevo ganska illusoriska. Man känner igen det hela
från vår egen värsta inflationsperiod. Den 13 jan. 1927
fattades beslut om stora löneförhöjningar för franska
statstjänstemän. Undervisningsinspektörerna fingo sina löner
fem-dubblade, byråcheferna i undervisningsministeriet fingo 7000
fr. högre lön än »agrégés de première classe» i Paris,
överhuvudtaget alla undervisningsministeriets tjänstemän (n. b.
sådana, som icke undervisade!) fingo, vad som föreslogs. A
lyceilärarnes vägnar uttryckte d. 10 juni en viss M. Rancès
saken så inför »Conseil Supérieur de l’Instruction publique»
(icke alldeles motsvarande vår Skolöverstyrelse): »Man har
funnit medel att disponera pengar för att öka lönerna för
generalitetet, regementsstaben och intendenturen utan att bry
sig om att tänka på, huruvida det skulle vara möjligt att
göra något dylikt för dem, som personligen deltaga i striden».
Dessa löneförhöjningar skulle utgå retroaktivt fr. o. m. den
i aug. 1926. Läroverkslärarne gåvo sitt missnöje snarast
möjligt tillkänna inför undervisningsministern, Herriot, som
undskyllde sig med att man först måste avvakta resultaten
av de förberedande undersökningar, varmed en viss
»Commission Martin» tillsvidare var sysselsatt, och sökte genast
skickligt att genom kommunikéer till pressen ingiva
allmänheten en oriktig föreställning om lärarnes missnöje, som han
föregav vara riktat mot deputeradekammaren, mot nyssnämnda
2—293. Pedagogisk tidskrift 1929. Häft. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
