Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - Oscar Bensow. E. Wiklund. Kristen tros- och sedelära för folkskolan - Vilh. Vessberg. Nils Herlitz. Grunddragen av det svenska statsskickets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
5 1
ifrån alla synder, ifrån döden och djävulens våld. En troslära,
där icke detta är centrum, den är enligt min mening ingen
verklig kristen troslära, den må i övrigt äga hur många och stora
förtjänster som helst. Oscar Bensow.
Nils Herlitz: Grunddragen av det svenska statsskickets
historia. Stockholm 1928. P. A. Norstedt & Söners förlag.
Sedan Emil Hildebrands berömda arbete »Svenska
statsförfattningens historiska utveckling» 1896 utgavs, har icke något
verk över vårt statskicks historia förelegat förr än nu i prof.
Herlitz’ bok. Detta gör den så mycket mer beaktansvärd. Den
vill emellertid icke ersätta Hildebrand (dess utrymme är ungefär
hälften av den förres). Arbetet, som framgått ur akademiska
föreläsningar, vill giva en översiktlig framställning med vikt fäst
vid de stora linjerna och sammanhanget i utvecklingen på samma
gång som tillbörligt utrymme lämnas åt data och faktiska
upplysningar. Förf. har också väl lyckats att förena dessa båda
syften utan att de göra intrång på varandra. Dispositionen skiljer
sig i ett par viktiga punkter från den vanliga. Det s. k.
karolinska enväldet har sålunda icke fått något särskilt kapitel utan
ingår i »Stormaktstiden» (1611 —1718); förf. anser m. a. o., att
året 1680 icke har så avgörande betydelse i vår
författningshistoria, som man eljest varit van att markera. Tiden 1772—
1866 kallas »Maktdelningens tid»; mellan denna och den
föregående hundraårsperioden står det betydligt kortare
»Ständer-väldet» (1718—1772) inskjutet (man kunde här erinra om, att
även frihetstidens grundlagsstiftare avsågo en maktdelning eller
-jämvikt med sitt författningsverk). Hildebrand kallar tiden 1718
—1809 det konstitutionella statskickets brytningstid. Som man
ser, sätter prof. Herlitz åren 1772 och 1866 som
betydelsefullare vändpunkter än 1809, och man måste erkänna, att med de
synpunkter, han anlagt, den av honom gjorda indelningen är
befogad. Tiden efter 1866 är den den del av arbetet, som ger
mest nytt, i det att denna period hittills icke fått någon
sammanhängande historisk framställning (hos Hildebrand behandlas
tiden efter 1866 helt summariskt). Någon betecknande överskrift
har denna period ej fått; närmast skulle det väl bliva
»riksdagsväldets tid» e. d. Här upptagas sådana viktiga ämnen som
förstakammarfrågan, partiväsendet (»den helt fria och
förutsättningslösa prövningen av riksdagsärendena, som varit idealet för
en äldre tid, är det nu icke längre»), kommittéväsendets
betydelse för frågors beredning (»de ledande männen inom riksdagens
olika partier hava på ett tämligen stadigvarande sätt bundits vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
