Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Knut Bohlin. Böös-Sefve : Grunddragen av de högre växternas inre byggnad och livsföreteelser. En vidräkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
två lika portioner; den ena
dödas med kokande vatten. Båda
partierna fyllas i glasbägare,
övertäckas med bomull och en
termometer nedsänkes i varje.
En blomkruka stjälpes över
vardera kärlet (bild 90). Det visar
sig nu efter några timmar eller ett
dygn, att termometern bland de
levande och växande ärterna (b)
står något högre1 (t. ex. i°,i). Vid
groningen och tillväxten alstras
värme. (Not1: termometrarna
måste noga jämföras före
försöket).
andra med fuktade
läskpapperskulor. I båda nedföras
termometrar, som vid kontroll visa
samma temperatur. Bägarna
placeras i ett skåp eller på annat
dragfritt ställe, varefter en
blomkruka stjälpes över vardera, så
att termometern skjuter upp
genom hålet i krukans botten.
Efter ett par timmar avläser man
termometrarna och skall då finna
att temperaturen i ärterna är
omkring i —11/2° högre än i
läskpapperskulorna. Under
livsprocessen frigöres sålunda energi
(fig- 59)-
Jag skall ej förlänga jämförelsecitaten, men blott fästa
uppmärksamheten på, att båda citaten äro oavbrutna, icke utplockade
här och där i texten (endast med det undantaget att mitt med
fin stil tryckta experiment N:r 3, avsett att visa likheten i volym
mellan förbrukat syre och alstrad kolsyra, av Böös och Sefve
ej »medtagits»).
Det mest förvånansvärda är kanske ej så mycket
textlikheten som den skicklighet, varmed författarna lyckats hålla takten.
De små avvikelserna i texten äro blott små förskjutningar och
omändringar, så att man därvid tror sig höra en musikaliskt
välfuntad kanon, där den ena stämman med samma melodi
sätter in litet senare än den andra. Kanske vill någon på grund
av detta kalla författarnes sätt att skriva läroböcker för »taktfullt»,
möjligen skulle man också kanna beteckna det såsom en smula
»närgånget». I ett avseende måste jag naturligtvis känna mig
smickrad, nämligen däruti, att min för 22 år sedan utgivna bok
nu vid den senaste läroverksreformen med dess »Umwertung
aller Werte» ännu visar sig så användbar.
Jag avstår t. v. från ytterligare kommentarer, fast det vore
frestande att litet mera i princip behandla ett nu allt oftare
uppdykande fenomen på skilda ämnesområden, som jag skulle vilja
kalla läroboksparasitism, vilken har ett praktfullt symboliskt
uttryck i den jättestora Rafflesia-blomman, som frodas utan egna
näringsblad (Se Böös & Sefve, sid. 60, bild 52 eller Nordisk
Familjebok). Knut Bohlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
