Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Sir Dunbar Plunket Barton. Bernadottes underbara levnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
att komplettera sin bristfälliga bokliga bildning. En styrka och
på samma gång en svaghet var hans temperamentsfulla
gascog-neska talförhet (man kommer att tänka på Vilhelm II!), som så
ofta missförståtts, ehuru en liknande retorik var utmärkande för
revolutionstidens fransmän, icke minst för Napoleon. Den
hindrade f. ö. icke Bernadotte från att handla klokt och efter mogen
överläggning. Förf. är i tillfälle att förklara uppkomsten av ryktena
om att han med sitt regemente skulle hava varit i Indien (s. 151)
och att han på sin arm skulle ha burit en revolutionär lösen
tatuerad (s. 302).
Utförligt visas, huru förhållandet mellan Napoleon Bonaparte
och Bernadotte utvecklade sig. Den senares förtjänster såsom
general under kejsardömets krig uppskattas rättvist, så avgjorde
han tillika med »Soult slaget vid Austerlitz. Förf. uppvisar med
stöd av franska krigshistoriker det obefogade i de beskyllningar,
som av Napoleon riktades mot Bernadotte för dennes förhållande
före slaget vid Jena. N. söker skjuta skulden för sina egna
felaktiga dispositioner på B. Flera exempel lämnas på Berthiers
illojala manöver mot Bernadotte och spionerierna mot honom.
Tron följ arvalet 1810 skildras riktigt, förf. har bl. a. använt
Sure-mains Memoires. »Napoleon anade föga, att han genom att
medverka till Bernadottes val lade grunden till det mest bestående
monumentet över hela sin epok.» Likaså få Karl Johans
strategiska förtjänster under befrielsekriget tillbörligt erkännande
gentemot obefogad kritik. Utförligt dröjer förf. vid de gång på gång
uppdykande ryktena om Karl Johans placering på Frankrikes tron,
utan att man kan finna, huruvida de hade någon verklig grund.
Föreningen med Norge behandlas helt knapphändigt, och detsamma
är, såsom redan nämnts, förhållandet med tiden 1818—1844.
Förf. ger emellertid en ganska träffande teckning av Karl Johans
regeringssätt, en »konstitutionell despotism», hans förhållande till
statsrådet, till riksdagen, till oppositionen och till Norge. Han
får med sådana detaljer som Hierta och Aftonbladet, affären
Lindeberg och affären Crusenstolpe liksom i7:de majfirandet i
Kristiania. Som ex. på norrmännens till det löjliga gående känslighet
för sitt oberoende berättas, huru de fordrade, ätt de kungliga
dräkterna skalle sys eller åtminstone hänga i garderob i Norge!
Framstegen i det inre uppräknas summariskt, men de största
förtjänsterna av hans regering föras till det utrikespolitiska området; de
båda uttrycken »bernadotteska dynastien» och »en fredlig stat»
ha blivit fullkomligt liktydiga. Konungens ömtåliga känsla för sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
