Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Birger Lövgren. Lärarnas arbetsförhållanden enligt nya läroverksstadgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄRARNAS ARBETSFÖRHÅLLANDEN ENLIGT NYA LÄROVERKSSTADGAN I 4 5
svärstid, överklagningar, politiska personhänsyn m. m. i
oändlighet — allt under det delinkventen själv, vare sig han är
skyldig eller oskyldig, i sitt stilla sinne skulle föredragit ett
kok stryk tvärt på skivan, och så var det över för den gången.
Den pedagogiska feghet, som tagit sig form av anmärkning
och anmälan för att slippa från ansvaret för ett karlatag, har
förstört månget kärnfriskt och käckt barnasinne, liksom mången
orättvis aga har stålsatt en vekling för livet. Livet självt är
ju ofta orättvist, och då är det rasande bra att i ungdomen
ha fått en törn då och då, som man bör ta med ro, i stället
för att vänjas till att springa till mamma och pappa eller
skolöverstyrelsen och klaga. Livet har ingen liknande styrelse,
ty den styrelse det har är oanträffbar för klagomål.»
Jag tror emellertid inte, att lärarna böra sörja agans
avskaffande, än mindre,- såsom fortsättningsskolans lärare helt
nyligen gjort, kräva dess återinförande. Detta helt och hållet
för sin egen skull! Även lärarna kunna ha vissa anspråk
på någon liten lycka och trevnad i livet. Och jag tror
därför, att det är skönt, att de slippa befatta sig med allt som
har med aga att skaffa. I det dagliga arbetet, för
disciplinens upprätthållande, är den, som all erfarenhet visar, inte
behövlig. Vid svårare förseelser kan den säkert för lärjungarna
vara en välsignelse i jämförelse med en del andra straffarter,
då den ju icke har något som helst menligt inflytande på
barnens framtid, tvärtom kan få ett högst välgörande sådant
på karaktärsdaningen. Men den utsätter nu för tiden alltid
den lärare, som anser sig skyldig att tillgripa den, för ovilja
och obehag, väl inte från den bestraffade och hans anhöriga,
vilket tvärtom torde vara ytterst sällsynt, om bestraffningen
är rättvis och välviljan ögonskenlig, men från en mängd
andra av mer eller mindre rena bevekelsegrunder ledda
personer. Den är med ett ord otidsenlig, och särskilt de
samvetsgranna lärarna ha sannerligen ingen anledning att för
egen del beklaga dess avskaffande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
