Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Folke Borg. Tre läroböcker i zoologi för realskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 1 O
3 1 o anmälningar och »recensioner
En detaljgranskning av boken ger f. ö. vid handen att den
har många förtjänster: den är rik på medryckande, ofta målande
beskrivningar, och den har ett rikhaltigt och övervägande mycket
gott bildmaterial. Som en särskild fördel kan nämnas den
uppmärksamhet, som både i ord och bild ägnas de olika
husdjursraserna, ehuruväl det nog måste sägas, att en hel del härav
redan torde vara eleverna bekant från folkskolan.
Men det finns också en del anmärkningar att göra. Vad
först själva sakinnehållet beträffar, kan följande nämnas: S. 5
säges, att däggdjurens halskotor alltid äro sju, vilket ju innebär
någon överdrift. S. 9, 67 o. 68 får man ordentligt intrumfat att
»aporna ha händer både på fram- och bakbenen». Då
undertecknad för några år sedan hade nöjet anmäla förf:s lärobok
i zoologi för mellanskolorna, påpekades — om jag minns rätt —
det felaktiga i detta påstående; i t. ex. den nya upplagan av Brehm,
Djurens liv, där förf. är medarbetare, framställes saken också på
det riktiga sättet. Skildringen av hudens beskaffenhet hos
elefanter och noshörningar (s. 16) är missvisande — det är ju ej
blott hornlagret som är förtjockat, och man knappast säga att
»hela kroppen är liksom klädd med valkar» hos dessa djur.
Påståendet (s. 19) att »en upphettad hund avkyles genom
vattenavdunstning från tungan» är ofullständigt; varför ligger då
djuret och flämtar med täta andningsrörelser? Jämförelsen mellan
myrpiggsvinets »näbb» och hackspettarnas (s. 21) är nog inte så
lyckad. För att äggen skola kunna utvecklas, fordras »att de
befruktas, d. v. s. förenas med sädeskroppar från ett handjur»
(s. 38); man skulle här önskat ett klargörande av att vid
befruktningen varje ägg sammansmälter endast med en enda
sädes-kropp. S. 46 säges att lommarna på land endast kunna kravla
sig fram; flere forskare (bl. a. Hörstadius; se t. ex. Naturens Liv,
I, s. 286) ha emellertid iakttagit, att lommen verkligen kan gå.
Vid beskrivningen av fåglarnas lungor (s. 51) får man det
intrycket att de äro sämre utvecklade än hos däggdjuren; som
bekant är förhållandet snarare det motsatta. »Dessa brister i
andningsapparatens utveckling ersättas av–-luftsäckarna; i dessas
väggar kan blodet åtminstone i någon mån upptaga syre». Denna
skildring ger en ganska missvisande bild av hur det egentligen
går till vid syreupptagandet hos fåglarna. S. 65 meddelas att
»på land kravlar sig krokodilen långsamt omkring» vilket skulle
bero på att benen äro tämligen svaga; krokodilerna springa dock
i regel rätt bra och utan att släpa buken. Det är knappast riktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
