Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Hans F. K. Günther. Rassenkunde des jüdischen Volkes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 1 o anmälningar och »recensioner
vch själsliga egenskaper som våra dagars beduiner i Arabien,
oilka ännu äro av övervägande orientalisk ras. Även fenicierna
och kartagerna voro övervägande orientaliska folk.
Efter bosättningen i Palestina blandade sig de huvudsakligen
orientaliska hebreerna med landets tidigare befolkning och fingo
därigenom ett starkt främreasiatiskt inslag. Men de upptogo
därigenom även nordiska och hamitiska raselement och fingo
dessutom ett inslag av negerras. Härav framgår, att judarna icke äro
en ras; enligt Günther äro de icke heller ett trossamfund, ty
många judar ha övergivit sin mosaiska tro men därför icke
upphört att vara judar. Icke heller kan man betrakta judarna
såsom bärare av en säregen kultur och judendomen såsom en
kulturföreteelse, ty det finns ingen judisk kultur, som är artskild
från de övriga kulturerna. Judarna äro ett folk, vilket liksom
varje annat folk är sammansatt av flera olika raser. Men den
judiska rasblandningen är annorlunda än rasblandningarna hos de
västerländska folken, och därför kunna judarna i allmänhet väl
skiljas från människor, tillhörande dessa folk. I våra dagar
liksom tidigare äro judarna delade i två stora grupper, östjudarna
(aschkenasim) och sydjudarna (sephardim). Det judiska folket
består nu av bortåt 15 miljoner människor, och av dessa tillhöra
nio tiondelar aschkenasim och blott en tiondel sephardim. Av
hela antalet judar voro 1925 de allra flesta (92,35%) bosatta i
Europa och Amerika. Judarna av mosaisk trosbekännelse voro i
Sverige 1920 blott omkring 6,500 eller 0,1% av befolkningen.
De allra flesta av de svenska judarna torde tillhöra östjudarnas
grupp. Dessa skilja sig från sydjudarna huvudsakligen i det
avseendet, att de ha ett starkare inslag av främreasiatisk ras än
sydjudarna, hos vilka den orientaliska rasen är övervägande.
Ostjudarna ha till de för det judiska folket gemensamma
rasbeståndsdelarna upptagit östbaltiska, alpina och innerasiatiska raselement,
varemot sydjudarna genom blandning med folken i södra Europa
fått ett inslag av medelhavsras.
I sin bok om judarna ger Günther en framställning av det
judiska folkets rashistoriska utveckling från äldsta tider till våra
dagar men ägnar även uppmärksamhet åt andra förhållanden, som
inverkat modifierande på folket i kroppsligt och andligt avseende.
I kapitlet om hebreernas uppfattning av kroppslig skönhet visar
han, att de icke sällan prisat den art av skönhet, som
kännetecknar den nordiska rasen. En avdelning av boken handlar om
judarna i vår tid, och här karakteriseras judarna med hänsyn till sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
